söndag 30 oktober 2011

Vintertid och vandrande tankar.


Godmorgon!

Uppe med tuppen idag. Tänk att en timme kan göra så mycket. Eftersom mina hundar inte har ställt om den inre klockan efter vintertid så blev Selma hungrig kvart över sex idag. Jag knep ihop ögonen en liten stund till men sömnen ville inte infinna sig igen så med en suck slängde jag benen över kanten och steg upp.
Nu sitter jag vid köksbordet och väntar på att klockan blir tillräckligt mycket för att gå första långrundan för dagen med hundarna. Om jag håller ut till nio så kanske vi kommer rätt i tid till imorgon.

Tankarna vandrar medan klockan släpar sig fram. Mannen sover fortfarande och hundarna har jag slängt ut i trädgården så här är tyst och lugnt.
Torsdagens händelser gnager fortfarande i bakhuvudet. Måste skaka av mig det.
Det hjälper inte att grubbla om det inte leder till en lösning. Lägg upp en plan och verkställ. Jag har tillräckligt med kunskaper för att veta vad jag ska göra!!

Söndagen innebär kurs här hemma ikväll och en helt ny planering ska göras på grund av de olika behov hundarna har. Det ska bli kul. Här ska jobbas på självförtroende, stress och en massa annat. Har en känsla av att vi får mycket användning av våra älskade filtar ikväll!
Mina hundar ska inte vara med så dom ska aktiveras innan på dagen så här är lugnt ikväll.
Doris ska jobba med att lära sig att stå med framtassarna på mina fötter.
Selma ska jag få att backa lite fler steg än de två hon envist har fastnat på.
Alma ska få visa mig något vi kan bygga vidare på. Hon testar så otroligt när klickern kommer fram så hon får bestämma vad vi ska göra.

Har lite annat hemrelaterat att pyssla med under dagen så det blir inte svårt att fylla tiden. Bl a ska en bit av bilen fästas så jag inte behöver stanna i mörker på E 22:an för att ta loss den från framhjulet som dessutom är det hjul som är närmast trafiken. Det var inte så kul att stanna flera gånger i torsdags när jag dessutom hade en blödande hand att ta hand om. Känns inte tryggt att sitta med ryggen mot trafiken när dom susar fram i 120 km bara några få meter ifrån en.

Känner att det nog inte kommer något gott ur de tankar som dyker upp i huvudet just nu så det är bäst att stänga av en stund och sätta igång med det praktiska istället. Känner att melankoli är på väg. Undrar varför?

Ha en underbar dag!
Kram

Inga kommentarer: