Så bra det blev!

Godmorgon!

Åh, så bra det blev! Vad? Jo, det här:
Jag har alltid sagt till mina deltagare att hundarna inte ska hälsa så mycket på varandra när dom kommer på kurs för att hunden ska veta att det är sin ägare den ska jobba med. Det har väl inte varit fel i sig men efter att ha funderat på varför hundarna på vissa kurser har så mycket motivation på varandra så bestämde jag mig för att göra precis tvärt om!
Inspirationen har jag så klart hämtat från olika ställe och framför allt Anders Hallgren. Även med min kära kollega och vän som äger Bonizas har jag stött och blött detta med.

Nu gör jag så här istället. När hundarna kommer får dom nosa av varandra och hämta all information dom behöver. Vissa hundar är blyga och då får dom stå lite på avstånd och bara ta in doften av varandra. Slaka koppel är väldigt viktigt här! Ett sträckt koppel betyder att hunden lägger tyngden framåt och ser då hotfull ut för den andra hunden!
Hundar som vill gruffa får stå och gruffa färdigt och sen är det bra med det.
Om det går släpper alla sina hundar. Då kan dom hälsa på det sätt som är naturligt för dom.

Vilka resultat vi får!
En hund som tillbringat det mesta av lektionerna med att skälla på de andra var tyst i stort sett hela lektionen. Han hade ju bekantat sig med de andra och kunde fokusera på sin matte sen. Jag kan säga att matte var väldigt nöjd med sin hund när hon gick hem.

En lektion hade vi hanar som ville mäta sig med varandra och det gruffades en del och när dom hade gjort klart för varandra vem som var mest manlig nonchalerade dom varandra helt efteråt. Lägg noga märke till att dom inte slogs! Det hade jag inte tillåtit! Dom hundarna blir nog aldrig bästa vänner men dom accepterar varandras existens på planen. Inga problem alls blev det efteråt. Inga!

På en kurs där jag inte kunnat låta dom jobba med lösa hundar på grund av ovanstående kunde vi efter en liten stund släppa hundarna lösa och dom jobbade så bra med matte och husse. Ingen brydde sig om den andra. Dom hade ju nosat av varandra och så var det bra med det!

Jag jobbar ständigt med att lära mig mer och man blir aldrig fullärd oavsett vad man håller på med. Visst har jag fått en massa erfarenhet genom åren men om man slår sig till ro och tycker att man kan det här nu då blir man genast ett snäpp sämre instruktör. Hundarna jag möter lär mig något varje dag. Individanpassning är superviktigt och för att kunna göra det måste jag hela tiden tänka till och ta hjälp av andra som har andra erfarenheter. Det behöver inte nödvändigtvis vara människor som kan mer än jag men som har andra sätt att se på saken. Jag går så långt att jag kan säga att man lär sig något även av de som, i mina ögon, gör helt tokigt. Därför är det inte fel att läsa en bok skriven av de som jag anser är inne på helt fel spår när det gäller hundträning. Där kan man lära sig hur man inte ska göra!
Föreläsningar som andra hundtränare håller går jag på så ofta jag kan. Man får inte stanna upp. Då går det raskt nerför. Framför allt lär man sig saker hela tiden av hundarna som utmanar oss varje dag. Dom ser till att vi inte slöar till. Jag har tre läromästare här hemma som ständigt påminner mig om att jag inte är fullärd. Det gör mig ödmjuk inför det jag håller på med.

Ha en underbar dag!
Kram