måndag 10 oktober 2011

Domesticering.




Godmorgon!

I senaste numret av Canis finns en artikel som fångade min uppmärksamhet lite extra. Nämligen den om hunden kontra vargen. En varg kan tämjas men aldrig bli domesticerad. Om man tar en varg tidigt kan man tämja den men bara till viss grad. Ungarna den får måste även dom tämjas annars blir dom vilda. Hunden däremot är domesticerad och får valpar som genetiskt har en ökad tolerans för människor och andra djur. Den är domesticerad. Dock är det en ständigt pågående process så att säga att hunden är färdigdomesticerad är inte rätt. Jag hoppas att den aldrig blir det! Låt den få vara den art den är. Vi har redan gjort så många misstag i aveln av våra hundar att det behövs inte fler misstag! Idag har vi hundar som inte kan föda fram sina valpar själv, hundar där hjärnan inte får plats i huvudet med svåra skador som följd, hundar med en massa problem som man borde rätta till genom att bedriva en ansvarsfull avel.

Jag jämför ganska ofta våra hundar med vargen och frågan är om man ska göra det. Jag gör det för jag hävdar fortfarande att det finns en liten varg i alla våra hundar. Hundens grundläggande behov liknar vargens väldigt mycket och därför anser jag att den inte ligger så väldigt långt ifrån sin stamfader vargen.
Om en hund föds ute i det fria tror jag att den kommer att göra precis som vargen i alla lägen. Den kommer att bilda flock med samma sammansätting som vargen, para sig, jaga sin mat, vakta sitt revir, skydda sina ungar osv. Väldigt likt vargen.
Ett exempel på att hunden är lik vargen anser jag att jag har fått kvitto på genom att studera Monicas (Bonizas ägare) valpkullar. Där tikarna i hennes flock hjälps åt att dia valparna! Ett beteende som även vargarna har.
Jag är övertygad om att vi fortfarande kan lära oss mycket om våra hundar genom att studera vargen. Vargen i det fria! Inte vargar som lever i häng! Dom har ett annat beteende än vargen som lever i det fria.
Dom som hävdar att det inte finns varg kvar i våra hundar tror jag är inne på fel spår och där finns en risk att man lägger för mycket mänskligt tänkande vid hanteringen av våra hundar.

Nu hamnade jag där igen. Hunden ska behandlas som en hund och inget annat! Konstigt att jag jämt och ständigt hamnar där. Kanske för att jag så ofta ser och hör detta misstag.
Vi vill så gärna att våra hundar ska vara lika oss i mångt och mycket men vi gör inte hunden någon tjänst genom att sätta våra värderingar som mall för hunden.

Jag själv är oerhört förälskad i vargen som djur och när jag hade förmånen att umgås med dom på väldigt nära håll på Kolmårdens djurpark ökade min kärlek till detta underbara djur till oanade höjder. Att sitta med en varg och känna att detta djur som skulle kunna döda mig på ett ögonblick låter mig vara nära på dess villkor var ett stort ögonblick. Dom fjäskade inte. Dom lät oss vara där enbart för att vi bar oss ordentligt åt enligt deras normer. Så länge jag gjorde rätt fick jag både pussa och klappa men känslan av att det skedde helt på deras villkor gjorde mig väldigt ödmjuk.
Kanske vi skulle visa våra hundar samma respekt. Visst har vi domesticerat hunden men ger vi den den respekt som hunden förtjänar?
Nämligen att låta den vara det djur den är. Domesticerad eller ej!

Ha en underbar dag!
Kram

1 kommentar:

Anna Striberger sa...

Mycket intressant ämne! Det är viktigt som ägare till ett husdjur att sätta sig in i och förstå sitt djurs behov, ursprung och naturliga beteende. Graden av domesticering är en stor faktor. Hundar har kommit mycket långt i sin domesticering, men visst måste det finnas en kärna av den vilda varelsen kvar.

Som ägare till en papegoja har jag en utmaning i att mitt djur inte alls är domesticerat. Papegojor har bara fötts upp i fångenskap i stor skala de senaste 100 åren, och de djur som lever idag är endast något ynka steg bort från ett helt vilt djur. Det märk inte minst i den starka flyktinstinkten och hur lättskrämda de är.

En hund kan mycket väl sitta kvar vid sin ägare trots stark rädsla, eftersom graden av domesticering är så hög, medan en papegoja nästan alltid reagerar med att fly först och sen kanske komma tillbaka.

Men trots att hunden sitter kvar hos sin ägare är det oerhört viktigt att förstå att det finns ett fullt känslospektrum baserat på instinkter som rör sig i den stackars hundens huvud. Det är bara bandet till ägaren som hindrar honom från att bete sig som vilken vild hund som helst skulle i samma situation.