Mitt hundliv.

Godmorgon!

Genom åren har här passerat en hel del hundar. Eftersom jag envisats med att ha fler än en åt gången så har det blivit många. Ibland har det varit upp till fyra stycken på en gång.
När jag var riktigt liten var jag livrädd för hundar och när familjen skaffade en liten blandras som skulle avlivas och min far (som var den största djurvän jag någonsin känt) hörde detta köptes hunden för en krona och han tog hem den. Lilla Sussie visade sig vara den underbaraste hund man kan tänka sig och snart var jag inte rädd för henne men för liten för att ta något ansvar för henne.

Fjorton år gammal lyckades jag tjata till mig en egen hund. Tuttan gjorde entré. En blandning även hon. Någon slags terrier och spets. Snabbaste lilla hunden i världen och så snäll. Lite rädd och osäker och på den tiden visste jag inte hur jag skulle hjälpa henne så det blev tyvärr så illa till slut att hon fick sluta sina dagar.

När jag skaffat egen familj började hundarna samlas här. Det har varit golden (så klart!), new foundland, tax, cairnterrier, chihuahua....ja, en hel del. Alla lika underbara. På olika vis. Det kan väl erkännas att på den tiden hade jag inte så mycket kunskaper om vad hundar behöver så dom gick mest här hemma på gården. Jag tror inte att dom hade det dåligt på något sätt men inte aktiverades dom så mycket. Med tre små barn samtidigt hade man ju en hel del att göra men lurviga vänner fanns här överallt.

Golden har jag i stort sett alltid varit trogen och med dom två jag har idag tillsammans med lilla spetsen Alma anser jag mig ha den perfekta lilla hundflocken. Allting funkar så bra. Jag hoppas få behålla denna flock i många år. Kan inte tänka mig något annat. När jag nu sitter och tittar på dom när dom alla tre ligger vid mina fötter svämmar hjärtat över. Numera har jag hundar som får all aktivitet dom behöver. Dom vet att dom är älskade. Vi har det bra.

När jag då tänker på de hundar jag hade på den tiden man inte visste något om klicker, positiva metoder osv sticker det till lite i hjärtat. Dom borde ha fått leva lika bra liv som mina nuvarande hundar. Ok, man visste ju inget annat men ändå. Dom hade verkligen varit värda det. Vilken tur för hundarna att man idag har en annan syn på dessa trogna, härliga djur.
Tänk att det då finns de som sitter kvar i det gamla sättet att tänka. Som inte ser hur mycket längre man kommer när hunden får vara hund och vi anpassar oss lite mer efter deras sätt att lära och tänka.
Jag önskar att jag hade vetat vad jag vet idag med mina tidigare hundar. Jag tröstar mig med att dom nog hade det ganska bra ändå.

Ha en underbar dag!
Kram