Fler än Doris.

Godmorgon!

Min fina lilla Alma. Min söta Selma.
Alltför sällan nämns dessa två här på bloggen. Det blir gärna så när man bor tillsammans med ett yrväder som Doris.
Är man lydig och snäll så får man inte lika mycket uppmärksamhet. Precis som när det gäller människor.

Ta min Alma t ex. Igår fick yrvädret ta en vilodag medan jag tog lilla Alma med mig på kursen. Lättare hund får man leta efter. Koppel? Vad är det? Jag till och med glömde ta med det. Behöver jag någonsin hålla koll på henne? Aldrig! Hon trippar omkring på träningsplanen och ser lagom viktig ut. Kommer som skjuten ur en kanon när man behöver henne för att visa en övning. Tyvärr så kan hon inte så mycket av de rena lydnadsmomenten eftersom jag aldrig behövt lära henne dom men hon är alltid lika villig att försöka. Klickerklok som hon är så testar hon allt möjligt för att det ska bli rätt.
Lite lustigt ser det ut när man ska visa "sitt kvar" och Alma sitter och slickar sig om nosen, vinkar, snurrar och så vidare för att hon tror att hon ska visa en cirkuskonst. Det är svårt att hålla sig allvarlig då. Det blir många breda leende bland deltagarna.

Selma då. Min lilla osäkra vovve som bara vill vara hemma hos husse och leka med sin boll. Som inte klarar att vara med bland alla tossiga kurshundar men som är så lätt att ha och göra med om det inte åskar eller smäller. Koppel? Aldrig. Hon lämnar inte min sida. Arbetsvillig till tusen och skulle vara en helt underbar hund att ha med på jobb om hon inte var så översocial med människor och så rädd för andra hundar. Jag skulle så gärna vilja att hon funkade för då skulle jag ha en hund som inget hellre vill än att visa alla hur duktig hon är.
Jag har sagt att jag ska låta henne vara och få vara den lyckliga hemmahund hon är idag men kanske ska jag försöka åka iväg med henne på de andra instruktörernas kurser och träna henne i det sociala. Hon skulle vara den perfekta visningshunden.

Ha en underbar dag!
Kram