Slarviga bönder

Godmorgon!

Våra sommargrannar. Nyfikna kalvar som följer oss på promenaden. Det har blivit lite jobbigare att ta sig över markerna med eltrådar överallt som man ska krypa under och ibland åla sig med hela magen släpande i bland stenarna. Vem behöver ett gym? Det är bara att ta en promenad hemma hos mig så får man hela gympapasset avklarat!
När man har fastnat med ryggpartiet i en taggtråd får man kråma sig värre än en orm som dansar för flöjten för att komma loss. Allt medan både hundar och kor roat står och ser på.
Ibland missar man och får sig en känga av elen och då dansar man utan att sitta fast!

Ett par gånger har även hundarna missat och satt nosen på tråden och tack och lov har det inte satt mer spår än att dom undviker tråden om inte jag håller upp den.
Vad som är mindre roligt är all gammal rostig taggtråd som ligger lite här och där. Ännu så länge har inte mina hundar skadat sig. Dom är fenomenala på att undvika taggtråd även om den ligger ner i gräset. Det är märkligt att bönderna häromkring inte tänker på att det finns en massa djur i naturen som riskerar att fastna i detta och i värsta fall gå en plågsam död till mötes. Är man bonde lever man nära naturen och man kan inbilla sig att ett intresse för djur och natur ligger liksom i ens natur.

Jag har plockat många kilo taggtråd och försökt lägga det på ställe så inte djuren kan skada sig. Jag kan tänka mig att ett och annat ögonbryn höjts när dom hittar sin taggtråd hängande högt uppe på en gren. Hur hamnade den där?
Sen ska vi inte tala om alla gamla kannor, fat och annan skit som ligger och har rostat sönder med vassa kanter som även dom kan skada djuren.
Nu låter det som om jag går omkring på en soptipp men så är det så klart inte. Övervägande är gröna ängar, underbar lummig skog med massor av sköna ställen där man kan sitta och filosofera över livet. Allt medan hundarna nosar och undersöker vad som hänt i markerna sen sist.

Ett paradis som man ibland glömmer att uppskatta. Man tar för givet att man kan gå rakt ut i naturen när man kommer utanför dörren. Inga bilar, inga människor, inga hus. Bara våra kompisar korna som Doris verkar ha glömt att man ska sätta fart på. Matte är nöjd!

Ha en underbar dag!
Kram