torsdag 8 september 2011

Migrän.

Godmorgon!

Efter två jobbiga dagar hälsomässigt vaknar jag äntligen och känner mig nästan som en människa igen. Jag lider av migrän (ja, inte sjutton njuter jag av det) och det har blivit värre med åren. Här finns alla ingredienser tunnelseende, kräkningar, synrubbningar, ljuskänslighet och på toppen en fruktansvärd huvudvärk.
Anfallen varar oftast inte så länge men efteråt är man som en zoombie. Darrig, svårighet att hålla ögonen öppna och svårt att samla tankarna.
För ovanlighetens skull så har jag varit mer eller mindre utslagen i två dagar och det är väldigt länge. Brukar inte vara så.
Som tur är har jag människor omkring mig som ställer upp och fixar det som behöver göras för jag har inte varit kapabel till någonting.

Här kommer dagens fundering. Hundar är väldigt känsliga för dofter och vår sinnesstämning. Innan mitt anfall började denna gång var min Alma väldigt konstig. Hon som älskar Emma ville inte vara hos henne på kursen och jobba. Inte alls. Hon var otroligt "mammig" vilket hon absolut inte är i vanliga fall. Hon nästan klängde på mig och ville helst sitta i knät. Hon bar sig väldigt konstigt åt. Detta fortsatte hemma så det hade inget med att något var jobbigt för henne på kursen.
Även Doris har varit betydligt mer kelen än hon brukar. Velat vara nära. Lite oroliga har dom varit. Selma har jag dock inte märkt något på men å andra sidan tycker inte hon om närhet.

En teori här som jag funderar över efter att min kära kollega kommit på den är om dom känner att jag har ett anfall på gång och blir oroliga för det. Doris som vanligtvis vill vara aktiv ville helst ligga tvärs över mitt knä och verkade nästan vagga mig. Jag lever väldigt nära mina hundar och jag är den som tar allt ansvar i deras tillvaro och nu blev jag försvagad och därmed blir det oro i flocken.

Kanske jag läser och ser saker som inte finns men det värmer mitt hjärta om det skulle vara så. Så jag väljer att tro att mina hundar blir oroliga för mig och vill visa sin kärlek lite extra när jag blir sjuk. Det är en skön känsla. Tror jag behåller den.

Ha en underbar dag!
Kram

1 kommentar:

Sussa sa...

Men visst är det så! Mille är likadan. De har ett sjätte sinne för sådana här saker. Hoppas att du mår bättre nu. Kram