Godmorgon!
Hemma ett par dagar för att fylla på förråden och en liten städning av husvagn. Några måsten har även blivit gjorda. Idag ger vi oss av igen. Med krycka.
En liten klantig skada orsakad av en utstickande vev på husvagnen som satt där den kanske inte borde ha gjort gör att jag, som är en klumpig jäkel, skadade foten och sitter och ojar mig värre än den värsta gnällspik. Helt omöjligt att stödja på foten och sonens gamla krycka har kommit till användning igen. Hindrar detta oss från att ge oss ut igen? Icke! Kryckan får följa med. Inget är brutet. Tror jag. Så vi packar in invaliden i bilen och tutar iväg igen.
Det kommer en liten semesterguide över platser som är väl värda att besöka så småningom men inte just nu. Har inte tid. Har fullt upp med att bara finnas till. Sittande i min husvagn. Njutande av livet (nåja, nästan. Lite gnäll över min oförmåga att röra mig är det också.) Ont har jag men det är en bisak.
Lite synd om Selma är det också som drabbats av blodöra och får utstå mitt stickande med en kanyl i örat för att dränera. Vill undvika blomkålsöra och då måste man tömma. Detta kan jag lika bra själv göra men om det inte lyckas får veterinären ta vid och öppna upp för att sy in ett dräneringsrör. Vi får se hur det går.
Det låter kanske som om vi har en så där trevlig semester men låt er inte luras! Vi har det underbart skönt. Trots kryckor, onda fötter, regn och blodfyllda öron. Lägg till en mor som ligger med nyopererad höft och ständigt är i mina tankar med ett lite dåligt samvete för att jag inte är hemma så förstår alla att det krävs en hel del disciplin från min sida för att njuuuuta av min semestertur. Jag jobbar stenhårt på detta och sätter mig i bilen. Tömmer hjärnan på tankar och koncentrerar mig på vart vi ställer färden. Ingen vet. Inte vi heller.
Ha en underbar dag!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar