måndag 30 juli 2012

Halvfart.

Godmorgon!

Två deppiga människor sitter vid köksbordet och vill inte alls vara här! Det låter inte riktigt klokt. Men det är så. Efter sammanlagt nästan fyra veckor i husvagnen på de mest underbara ställen vill vi bara iväg igen. Tillbaka till den enkla tillvaro utan krav och det största beslutet för dagen varit vad vi ska ha till middag. Nu är det en lång lista på saker som måste göras och vi är inte riktigt redo för det ännu.

Vi har varit på underbara Öland mer än någon annanstans. För första gången i mitt liv. Jag tror jag skulle kunna flytta dit. Vi har dock förflyttat oss lite då och då. Orust i Bohuslän har blivit besökt och där är lika underbart. Dalsland, Småland och lite andra ställen där jag inte riktigt har haft klart för mig var jag varit och inte brytt mig heller, Hela tiden har vi återkommit till Öland. Körde 60 mil på en dag bara för att komma dit igen.

Hundarna har varit helt underbara på denna semester. Det är verkligen inget besvär att ha tre hundar med sig när dom är som mina lurviga, tåliga vänner. Emellanåt har det varit en del sittande i bilen och det har inte varit några bekymmer alls. Sittandet i långlinor vid husvagnen har inte heller varit några problem. Dom har fått lååååånga promenader med husse åtminstone tills Doris skar upp trampdynan på en vass sten förmodligen när hon tog ett av sina väldigt många bad.

Då kom vi in på det som inte varit så kul på den sista delen av vårt resande. Jag med stukad fot och krycka har varit väldigt stillasittande. Selma har fått blodöra. Doris har kaskadkräkts och det är bara Alma som varit helt ok genom resan. Ja, förutom att hon började löpa och då är hon lite väl kramig med dom andra hundarna och lyssnar så klart inte så bra på oss. Henne har vi aldrig kopplad och då får man hålla ett litet extra öga på henne så hon inte smyger iväg och letar hanhundar.

Eftersom vi har lite semester kvar så försöker vi behålla känslan lite till vilket visar sig vara omöjligt. Det är så mycket som måste göras här hemma. Därför deppar vi. Listan i Iphonen hotar att spränga den för att det bara är för mycket.

Förutom att man laddat batterier under dessa härliga veckor så har jag även sagt ifrån ordentligt till vissa syskon och nu har jag förhoppningsvis fått fram mitt budskap så till och med dom förstår. Jag har tagit beslut som jag gjort förr med den skillnaden att min älskade man hjälpt mig att bena upp mina känslor och gjort att jag mår bra av mina beslut. För första gången någonsin har jag sagt saker rakt ut till de som det berör istället för att gråta för mig själv efteråt. Jag har från och med nu skurit ner mitt antal syskon till ett minimum och kommer inte längre att varken gå i svaromål eller ens besvara samtal från människor som använder en ton till mig som jag inte skulle använda till min värsta ovän. Nu är det slut och om detta vore det enda som kom ut av denna semestern så är det mer än nog. Jag känner mig lätt i kroppen och mår fantastiskt bra i detta ärende för första gången någonsin. Tack min kära man för hjälpen.

Så semestern har innehållit lite av varje men mest har det varit helt underbart. Jag kommer att blogga lite mer om platserna vi besökt och lägga in bilder mest för att jag ska hålla detta i minnet under mörka, men mysiga, höstkvällar när jag längtar tillbaka till Öland. Eftersom jag bara går på halvfart än så länge så får det vänta.

Ha en underbar dag!
Kram

Inga kommentarer: