Godmorgon!
Usch vad det är svårt. Ja, jag vet att jag har bloggat om det förr men jag har så attans svårt att säga adjö till vissa hundar och deras ägare som går kurs hos mig. Det är en sak jag måste lära mig. Man kan ju inte behålla dom för alltid. Helst skulle jag vilja att dom gick om och om och om och om igen.
Igår kunde jag inte krama vissa hundar på grund av att det faktiskt fanns en risk att jag skulle börja gråta. Löjligt eller hur?
När ska jag lära mig detta? Eller är det en bra grej? Jag älskar alla dessa glada, småtosiga vovvar som bara älskar livet. Som försöker bryta sig in i min godisväska på alla olika sätt dom kan komma på. Jag ska då låta bli att belöna detta beteende och det är så svårt. Jag vill ta allihop med mig hem!!!
Igår hade vi en mysig avslutning på gräset med fika och trevligt hundsnack. Jag satt med gråten i halsen vid flera tillfällen för jag insåg att en del av dom inte har fler kurser att gå hos mig och jag skulle ta adjö. Kanske för alltid. Jag fegade ur och kunde inte säga adjö på det sätt som jag egentligen ville. Det finns ett par hundar på den kursen som fastnat särskilt i mitt hjärta och även dess ägare. Jag är säker på att dom kommer att nå sina mål med sina hundar för dom har den rätta inställningen och den kärlek jag ser mellan hund och ägare värmer hjärtat så.
Kanske dom kommer igen någon gång. Hoppas det. Ingen blir gladare än jag. Tills dess får jag väl hoppas att jag får lite rapporter på facebook. Åh, jag saknar dom så. Dessa underbara hundar.
Ha en underbar dag!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar