Godmorgon!
Nu funderar jag igen. På saker som handlar om hundträning så klart. Eller inte själva träningen egentligen utan mer om ren fostran. Nej, jag skiljer egentligen inte på detta och nu finns det en risk att jag blir lite flummig. I så fall ber jag om ursäkt och ska försöka förklara vad jag menar så ingen nu tror att jag bytt sida och blivit instruktören from hell.
Titt som tätt kommer deltagare till mig och är irriterade på saker som hunden gör där det till synes bara verkar som om hunden "bär sig åt". I våra ögon är det så men inte i hundens. Det finns alltid en anledning till en hunds beteende och det är viktigt att komma ihåg att det inte är fel i hundens ögon. Men. Om jag har en hund som t ex skäller som en tok eller hoppar som en galning på mig anser jag att man för stunden bara ska få stopp på det! Nu! Här tror jag inte på att nonchalera bort det. Inte just i det ögonblicket. Om hunden får hålla på talar jag också om för hunden att det är ok om jag inte gör något. Det är här jag blir lite "hård". Jag tar tag i hunden och bryter beteendet med en snabb tillrättavisning och belönar inte så mycket för att den slutar. Det är väldigt lätt att hunden kedjar beteende då och "bär sig åt" för att sedan sluta och få belöning. Det vill jag inte ha.
I den stund detta sker handlar det inte om inlärning. Jag får bara stopp på beteendet. Om detta är hårt så är jag hård.
I det ögonblicket bryr jag mig inte så mycket om varför hunden gör det den gör. Jag är mycket medveten om att hunden inte lär sig någonting. Jag är mycket noga med att läsa av min hund och slutar omedelbart när hunden visar signaler för undergivenhet. Slickar sig om munnen, skakar sig eller vänder bort huvudet och så vidare. Detta har ingenting med dominans från min sida att göra. Jag bara tar kontroll på situationen.
Nu finns det så klart en massa saker att ta hänsyn till här. Varför bär sig hunden åt? Givetvis måste jag jobba med anledningen till hundens beteende men det är en sak för sig. En viktig sådan men jag talar just nu bara om att bryta ett beteende för stunden. Jag gör inte hunden en tjänst om jag inte tar kontroll över situationen. Inte mig själv heller. Risken är väldigt stor att jag blir mer och mer irriterad och tar i mycket hårdare än jag tänkt om jag låter det pågå istället för att snabbt bryta det medan jag tänker klart. Alla vet att om man retar sig länge på något reagerar man till slut orationellt när hjärnan exploderar av irritation. Dessutom finns det en liten chans att hunden faktiskt lär sig något om jag kan bryta beteendet tillräckligt tidigt. Ju längre hunden får hålla på desto mindre lär den sig av min tillrättavisning. Om något.
För att komma till kärnan innan jag trasslar in mig för mycket i mitt "flum" så är det viktigt att påpeka att man måste jobba med anledningen till hundens "felaktiga" beteende helt utanför det jag nyss nämnt. Där hör tillrättavisningar inte hemma. Man måste ta reda på varför och jobba för att förändra hundens inställning. Det jag vill ha fram är att det är ok att bryta beteendet med en tillrättavisning även om man som i mitt fall jobbar med positiva metoder. Jag kan garantera att mina hundar inte tar någon skada av att jag är tydlig när dom gör saker som jag inte vill ha. Jag har en bra relation med dom och därför kan jag också tala om för dom att vissa saker gör vi bara inte. Jag behöver sällan ta i dom det räcker med en hård blick eller ett "morr" från min sida för att dom ska förstå att jag är missnöjd med deras beteende. Det är inte att vara hård. Det är att vara tydlig.
Återigen. Detta har inget med inlärning att göra. Det är en helt annan sak. Där finns det bara positiva saker med i spelet. Är det ett problem vi ska jobba med eller ren inlärning av ett moment spelar ingen roll. All inlärning ska ske på hundens villkor men bryta ett oönskat beteende anser jag att man kan göra även om man som jag jobbar med positiv inlärning.
Hoppas det inte blev för flummigt det här. I min hjärna är det klart som korvspad.
Ha en underbar dag!
Kram
torsdag 31 maj 2012
onsdag 30 maj 2012
Tålamod
Av beröm växer man. Det är så sant så. Idag är jag lång som en flaggstång och det beror på ett inlägg på hundskolans gästbok från en deltagare som visserligen ger mig och mina kolleger beröm men framför allt hyllar vår metodik. Man kan läsa det här www.bonizashundskola.se
Det kan verka lite självförmätet att publicera detta här med tanke på att jag får ganska mycket beröm men vad jag vill få fram är framför allt det som handlar om tålamod.
Om man tidigare använts sig av de snabba metoderna kan det vara svårt att ta till sig det sätt vi jobbar på men om man fått en hund förstörd av de hårda metoder man måste ta till om fostran ska gå fort får man förhoppningsvis sig en tankeställare och det var precis det denna deltagare fick och sökte sig till oss istället.
Många gånger har vi fått peppa, påvisat de små framsteg som skett när tålamodet svikit lite men idag ett antal månader senare står dom där med en åttio kilo tung SNÄLL hund som fortfarande visserligen har saker att jobba med men här talar vi om en hund som litar på husse, älskar allt och alla och är GLAD.
Det ena efter det andra faller på plats och dom går från klarhet till klarhet.
Man måste ge hunden den tid den behöver. Alla är olika. Jag kan lova att om vi tagit till hårda tag hade denna hund idag gjort utfall av en helt annan anledning än de små skutt han idag tar när han vill hälsa på en annan hund. Om man väger så mycket som honom så märks det så klart mer när man blir glad. Tänk hur det skulle sett ut om dessa utfall varit aggressiva istället. Om vi tagit till hugg och slag hade denna hund varit farlig idag. Både för andra och ägarna.
Med stort tålamod har man jobbat och skitsnacket om att man måste ta i med en hund av denna sort kan vi ställa i skamvrån. Jag säger tvärt om. Jag blir så ledsen när jag hör att man fått rådet av någon att man måste visa var skåpet ska stå när man köper en hund av den "hårda" typen. Vadå hårda typen?? Jag vågar påstå att det är precis tvärt om. Den här typen av hund "tar inte skit"! Slår du mig så biter jag dig! Antingen det eller får man en hund som rädd kryper fram i livet.
Nu har vi en hund som går med högt huvud. Tar omvärlden med glädjeskutt. Om han skrämmer med sin storlek tar det inte många minuter innan man bara älskar denna snälla brummebjörn när man märker hur snäll han är. Husse kommer till kurs med ett leende för han vet att han kommer att landa i ett hundägande som bara kommer att innehålla glädje.
Bara för att han haft tålamodet. Han har lyssnat på våra råd om att ge det tid. Fortsatt jobba med för hunden rättvisa metoder trots att det ibland säkert känts motigt.
Denna hund är ett strålande exempel på att våra metoder funkar på ALLA hundar! Varför ta till våld när du kan vinna hundens hjärta samtidigt som du får en lydig kompis genom att ha tålamod och ge det den tid som krävs. Ingen vill väl egentligen vara elak mot sin bästa kompis. Eller?
Ha en underbar dag!
Kram
tisdag 29 maj 2012
Selma
Godmorgon!
En gång såg min Selma ut så här. Vacker päls och smal midja. Sen slog livmoderinflammationen ner i hennes kropp och kastreringen var ett faktum. Två år gammal var hon bara. Nu är hon snart sex år och det är inte samma hund. Pälsen ser ut som om fan rent ut sagt och det finns hår så det räcker till minst en hund till. Midjan är försvunnen och det kvittar vad jag ger henne eller rättare sagt inte ger henne så minskar inte tyngden på vågen. Jag är så trött på det.
Tro mig när jag säger att hon får ingenting som skulle kunna sätta sig runt den där runda magen. Dietfoder är en självklarhet och motion får hon.
Vad ska man göra? Ingen tror mig när jag säger att hon inte får en massa godis. Det får hon inte! Hon får ett, säger ett knäckebröd varje kväll efter nattarundan för det är dom så vana vid hon och Doris och älskar det så det tänker jag inte också ta ifrån henne. Förutom det är det bara dietfoder som slinker ner i magen. Varför går hon inte ner i vikt?
Jag sliter mitt hår och söker på internet efter sjukdomar som skulle kunna orsaka denna totala brist på viktnergång. Inget stämmer på henne vad jag kan se. Hon är pigg och glad ( förutom alla hennes andra problem) men orkar så klart inte springa lika mycket som förr. Hon har ju för mycket att bära på. Veterinären säger bara att hon är en kraftig tik och det är hon och det är lätt att jämföra henne med spigget Doris som har en helt annan kroppsbyggnad och det är inte rättvist mot Selma som har tassar och ben som är dubbelt så stora. Hon är absolut en mycket kraftigare byggd golden men hon är tjock! Av vad? Varför?
Att vi sen var tvungen att kastrera en tik som är så osäker som henne är så klart väldigt olyckligt. Det blev hon inte bättre av. Det är ett känt faktum att osäkra hundar inte ska kastreras för det ökar osäkerheten. Men har man inget val så har man inte. Min stackars Selma mår inte bra. Inte har jag lyckats bättra på hennes självförtroende. Jag, som borde kunna det. Har ju faktiskt lite kunskaper i ämnet. Hon är rädd för det mesta. Andra hundar. Ljud. Översocial med människor på grund av sin osäkerhet. Nu sa jag att hon inte mår bra men det gör hon när hon får vara här hemma där det är säkert och tryggt. Därför får hon vara det för det mesta. Att det begränsar hennes liv sitter nog mest i mitt huvud. Hon har det bra när hon får vara med husse som är hennes trygghet i livet.
Det begränsar så klart även mig. Jag kan ju inte ta med henne någonstans. Måste alltid ta hänsyn till henne. Det gör jag så klart men det är jobbigt när man inte ens kan gå en runda här hemma på platser som hon inte är bekväm med. Det är så synd om henne när hon kryper ihop och drar som en oxe för att komma hem igen. Ibland går det bra när vi åker till något nytt ställe och ibland är det rena katastrofen. Det vet man så klart inte innan. Det kan vara en liten detalj som försätter henne i ett tillstånd då det blir väldigt jobbigt för oss allihop. Då spelar det ingen roll hur mycket vi försöker att avleda och få henne att tänka på annat. Hon ska hem!
Nu låter det som livet med Selma är rena helvetet. Det är det inte. Vi tar den hänsyn som behövs för att hon ska må något så när bra. Mitt hjärta blöder lite för hennes skull men som jag sa så mår hon bra här hemma.
Jag önskar så att hon skulle kunna leva ett annat liv min söta Selma men det är kanske en utopi. Osäker har hon alltid varit och hon är som jag nämnt i andra inlägg en hund som jag inte skulle ha valt på grund av andra saker. Jag är trots allt glad att jag gjorde det mot bättre vetande för hon har de underbaraste ögon som man kan drunkna i och hon är den snällaste hund på jorden. Min Selma.
Ha en underbar dag!
Kram
En gång såg min Selma ut så här. Vacker päls och smal midja. Sen slog livmoderinflammationen ner i hennes kropp och kastreringen var ett faktum. Två år gammal var hon bara. Nu är hon snart sex år och det är inte samma hund. Pälsen ser ut som om fan rent ut sagt och det finns hår så det räcker till minst en hund till. Midjan är försvunnen och det kvittar vad jag ger henne eller rättare sagt inte ger henne så minskar inte tyngden på vågen. Jag är så trött på det.
Tro mig när jag säger att hon får ingenting som skulle kunna sätta sig runt den där runda magen. Dietfoder är en självklarhet och motion får hon.
Vad ska man göra? Ingen tror mig när jag säger att hon inte får en massa godis. Det får hon inte! Hon får ett, säger ett knäckebröd varje kväll efter nattarundan för det är dom så vana vid hon och Doris och älskar det så det tänker jag inte också ta ifrån henne. Förutom det är det bara dietfoder som slinker ner i magen. Varför går hon inte ner i vikt?
Jag sliter mitt hår och söker på internet efter sjukdomar som skulle kunna orsaka denna totala brist på viktnergång. Inget stämmer på henne vad jag kan se. Hon är pigg och glad ( förutom alla hennes andra problem) men orkar så klart inte springa lika mycket som förr. Hon har ju för mycket att bära på. Veterinären säger bara att hon är en kraftig tik och det är hon och det är lätt att jämföra henne med spigget Doris som har en helt annan kroppsbyggnad och det är inte rättvist mot Selma som har tassar och ben som är dubbelt så stora. Hon är absolut en mycket kraftigare byggd golden men hon är tjock! Av vad? Varför?
Att vi sen var tvungen att kastrera en tik som är så osäker som henne är så klart väldigt olyckligt. Det blev hon inte bättre av. Det är ett känt faktum att osäkra hundar inte ska kastreras för det ökar osäkerheten. Men har man inget val så har man inte. Min stackars Selma mår inte bra. Inte har jag lyckats bättra på hennes självförtroende. Jag, som borde kunna det. Har ju faktiskt lite kunskaper i ämnet. Hon är rädd för det mesta. Andra hundar. Ljud. Översocial med människor på grund av sin osäkerhet. Nu sa jag att hon inte mår bra men det gör hon när hon får vara här hemma där det är säkert och tryggt. Därför får hon vara det för det mesta. Att det begränsar hennes liv sitter nog mest i mitt huvud. Hon har det bra när hon får vara med husse som är hennes trygghet i livet.
Det begränsar så klart även mig. Jag kan ju inte ta med henne någonstans. Måste alltid ta hänsyn till henne. Det gör jag så klart men det är jobbigt när man inte ens kan gå en runda här hemma på platser som hon inte är bekväm med. Det är så synd om henne när hon kryper ihop och drar som en oxe för att komma hem igen. Ibland går det bra när vi åker till något nytt ställe och ibland är det rena katastrofen. Det vet man så klart inte innan. Det kan vara en liten detalj som försätter henne i ett tillstånd då det blir väldigt jobbigt för oss allihop. Då spelar det ingen roll hur mycket vi försöker att avleda och få henne att tänka på annat. Hon ska hem!
Nu låter det som livet med Selma är rena helvetet. Det är det inte. Vi tar den hänsyn som behövs för att hon ska må något så när bra. Mitt hjärta blöder lite för hennes skull men som jag sa så mår hon bra här hemma.
Jag önskar så att hon skulle kunna leva ett annat liv min söta Selma men det är kanske en utopi. Osäker har hon alltid varit och hon är som jag nämnt i andra inlägg en hund som jag inte skulle ha valt på grund av andra saker. Jag är trots allt glad att jag gjorde det mot bättre vetande för hon har de underbaraste ögon som man kan drunkna i och hon är den snällaste hund på jorden. Min Selma.
Ha en underbar dag!
Kram
måndag 28 maj 2012
Finns mitt hem under dammet?
Godmorgon!
Vänta nu. Hade inte vi ett trägolv i köket? Den grå heltäckningsmattan känner inte jag igen. Dessutom verkar det växa lite gräs mitt i det grå. Solen gör sitt bästa för att försöka skicka en och annan stråle genom fönster som ser ut som mörkläggningsgardiner. Köksskåpen är prickiga istället för vita. Ordspråket: bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete känns väldigt aktuellt idag. Det är bara det att skiten har liksom krupit ut från hörnen och lagt sig lite överallt liksom. Man kan tycka att det inte skulle blir så när man är ute mest hela dagarna. Men jodå, där ligger det. Överallt känns det som. Alltså ska dagen innehålla en ordentlig sanering av hemmet. Mitt i detta sitter dom som är mest skyldiga till detta. Tre lyckliga vovvar som drar in både det ena efter det andra från trädgården när dörren står öppen hela dagarna.
Det är bara blommorna i fönsterna och i alla krukor överallt ute på gård och uterum som verkar trivas. Mannens lilla hobby. Det är så fint så. Kanske för att jag inte har någon hand i detta. Sen jag slutade med att "hjälpa till" med att vattna och prata med blommorna så mår dom prima. Tror jag ska fortsätta med det. Det blir nog bäst då.
Hundarna får ta en vilodag i dag också trots att dom hade det igår för det finns inte tid för det. Doris behöver det i vilket fall som helst för gårdagen innehöll en kurs och därefter en träff med två mastiffer i trädgården för lek och umgänge. Hon blev nog lite besviken för hennes goda vän Harry brydde sig inte ett dugg om henne nu när en ny tjej i form av en annan mastiff gjort entré i lekstugan. En skön napolitansk mastiff vid namn Astrea som han tyckte var så söt så. En intensiv flört inleddes så fort vi släppt dom och tranorna vid Hornborgarsjön skulle bli gröna av avund om dom sett hans dans för att försöka "komma till" på stackars Astrea. Inte brydde han sig om att hon inte var i löp. Man kan väl träna tänkte han. Lite lek blev det också som tur är. Doris som tyckte att två så stora klunsar på en gång var en för mycket lade sig i skuggan och lät dom hålla på för sig själva. Dom lekte tills dom knappt orkade lyfta en tass och åkte hem med tungan hängande i marken. Harry såg väldigt nöjd ut med sin träning för eventuella framtida dater med löptikar.
Nej, minsann nu har jag inte tid att sitta här och lata mig. Fram med rengöringsmedel och trasor och till verket.
Ha en underbar dag!
Kram
Vänta nu. Hade inte vi ett trägolv i köket? Den grå heltäckningsmattan känner inte jag igen. Dessutom verkar det växa lite gräs mitt i det grå. Solen gör sitt bästa för att försöka skicka en och annan stråle genom fönster som ser ut som mörkläggningsgardiner. Köksskåpen är prickiga istället för vita. Ordspråket: bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete känns väldigt aktuellt idag. Det är bara det att skiten har liksom krupit ut från hörnen och lagt sig lite överallt liksom. Man kan tycka att det inte skulle blir så när man är ute mest hela dagarna. Men jodå, där ligger det. Överallt känns det som. Alltså ska dagen innehålla en ordentlig sanering av hemmet. Mitt i detta sitter dom som är mest skyldiga till detta. Tre lyckliga vovvar som drar in både det ena efter det andra från trädgården när dörren står öppen hela dagarna.
Det är bara blommorna i fönsterna och i alla krukor överallt ute på gård och uterum som verkar trivas. Mannens lilla hobby. Det är så fint så. Kanske för att jag inte har någon hand i detta. Sen jag slutade med att "hjälpa till" med att vattna och prata med blommorna så mår dom prima. Tror jag ska fortsätta med det. Det blir nog bäst då.
Hundarna får ta en vilodag i dag också trots att dom hade det igår för det finns inte tid för det. Doris behöver det i vilket fall som helst för gårdagen innehöll en kurs och därefter en träff med två mastiffer i trädgården för lek och umgänge. Hon blev nog lite besviken för hennes goda vän Harry brydde sig inte ett dugg om henne nu när en ny tjej i form av en annan mastiff gjort entré i lekstugan. En skön napolitansk mastiff vid namn Astrea som han tyckte var så söt så. En intensiv flört inleddes så fort vi släppt dom och tranorna vid Hornborgarsjön skulle bli gröna av avund om dom sett hans dans för att försöka "komma till" på stackars Astrea. Inte brydde han sig om att hon inte var i löp. Man kan väl träna tänkte han. Lite lek blev det också som tur är. Doris som tyckte att två så stora klunsar på en gång var en för mycket lade sig i skuggan och lät dom hålla på för sig själva. Dom lekte tills dom knappt orkade lyfta en tass och åkte hem med tungan hängande i marken. Harry såg väldigt nöjd ut med sin träning för eventuella framtida dater med löptikar.
Nej, minsann nu har jag inte tid att sitta här och lata mig. Fram med rengöringsmedel och trasor och till verket.
Ha en underbar dag!
Kram
söndag 27 maj 2012
Loreen utan konkurrens.
Godmorgon!
Mitt rykte är förstört! Mitt rykte som den schlagerfestivalshatande surtanten som vägrar gunga med i rytmerna som strömmar ur tv:n. Nu gungade jag fortfarande inte så mycket för alla, ja, jag sa alla bidragen utom Sveriges var på gränsen till pinsamt dåliga. Loreen däremot är det bästa vi någonsin skickat till detta spektakel och det var inte svårt att dras med i spänningen när det var dags för omröstning.
Att hon skulle vinna var det väl ingen tvekan om. Jag menar, herregud, där fanns allt från damer med frukansvärd magpina som skrek ut sin smärta till ett gäng sjömän som nog skulle passat bäst ute på havet där fiskarna hade dött av skratt istället för av krokar. Bakande söta tanter från ryska stäppen som vann poäng från mig för sin sötfaktor.
Det var inte svårt för Loreen att sticka ut med en sällsynt bra låt.
Många hade lyssnat på andras låtar och kopierat misstänkt många takter. Eller förresten. Dom flesta hade nog lånat varandras cd och bara ändrat texten.
Tro nu inte att jag är en partyhatare. Det är roligt med underhållning. Jag kan bara inte med den här typen av musik så man får koncentrera sig på själva showen. När det då dyker upp ett gäng dockor som såg ut som om dom hängde i trådar och gör det sämsta bakgrunddansandet i mannaminne så suckar jag lite även över showandet. Frontade av en kille som rymt från smedjan. Löjligt hoppande omkring som dårar över scenen. Sången och musiken verkade inte ha någon betydelse alls. Är det en sångtävling då? Nej, det är det inte. Kalla det för vad det är. Innan dess kommer två, som om inte en hade varit nog, hoppande små pojkar som ser ut som om dom hörde hemma i en gammal rymdrulle och studsar bokstavligen omkring på scenen som om dom intagit något olagligt innan. Jag kikade efter det vita pulverspåret under näsan under hela deras uppträdande. Dom behövde verkligen den där duschen i avslutningen om dom inte skulle ta fyr.
Till detta kunde man konstatera att Azse... eller vad det nu heter landet... inte har några programledare. Man fick visserligen ett gott skratt allt som oftast av de fruktansvärt dåliga försöken till intervjuer som dök upp emellanåt. Man hade plockat in Pinocchio utan näsa och två modedockor som inte hade en aning om hur man leder ett program.
Om någon undrar varför jag skriver ner detta program så mycket så är det för att jag älskar att göra det. Det har blivit mitt mission. I hemlighet så gillar även jag detta glitterprogram men det tänker jag inte berätta för någon.
Nog om detta. Idag är det mors dag och jag är redan firad. Det klarade vi av igår med en brunch på Espresso House i Lund. Idag ska jag jobba och ha en helt vanlig söndag.
Ha en underbar dag!
Kram
Mitt rykte är förstört! Mitt rykte som den schlagerfestivalshatande surtanten som vägrar gunga med i rytmerna som strömmar ur tv:n. Nu gungade jag fortfarande inte så mycket för alla, ja, jag sa alla bidragen utom Sveriges var på gränsen till pinsamt dåliga. Loreen däremot är det bästa vi någonsin skickat till detta spektakel och det var inte svårt att dras med i spänningen när det var dags för omröstning.
Att hon skulle vinna var det väl ingen tvekan om. Jag menar, herregud, där fanns allt från damer med frukansvärd magpina som skrek ut sin smärta till ett gäng sjömän som nog skulle passat bäst ute på havet där fiskarna hade dött av skratt istället för av krokar. Bakande söta tanter från ryska stäppen som vann poäng från mig för sin sötfaktor.
Det var inte svårt för Loreen att sticka ut med en sällsynt bra låt.
Många hade lyssnat på andras låtar och kopierat misstänkt många takter. Eller förresten. Dom flesta hade nog lånat varandras cd och bara ändrat texten.
Tro nu inte att jag är en partyhatare. Det är roligt med underhållning. Jag kan bara inte med den här typen av musik så man får koncentrera sig på själva showen. När det då dyker upp ett gäng dockor som såg ut som om dom hängde i trådar och gör det sämsta bakgrunddansandet i mannaminne så suckar jag lite även över showandet. Frontade av en kille som rymt från smedjan. Löjligt hoppande omkring som dårar över scenen. Sången och musiken verkade inte ha någon betydelse alls. Är det en sångtävling då? Nej, det är det inte. Kalla det för vad det är. Innan dess kommer två, som om inte en hade varit nog, hoppande små pojkar som ser ut som om dom hörde hemma i en gammal rymdrulle och studsar bokstavligen omkring på scenen som om dom intagit något olagligt innan. Jag kikade efter det vita pulverspåret under näsan under hela deras uppträdande. Dom behövde verkligen den där duschen i avslutningen om dom inte skulle ta fyr.
Till detta kunde man konstatera att Azse... eller vad det nu heter landet... inte har några programledare. Man fick visserligen ett gott skratt allt som oftast av de fruktansvärt dåliga försöken till intervjuer som dök upp emellanåt. Man hade plockat in Pinocchio utan näsa och två modedockor som inte hade en aning om hur man leder ett program.
Om någon undrar varför jag skriver ner detta program så mycket så är det för att jag älskar att göra det. Det har blivit mitt mission. I hemlighet så gillar även jag detta glitterprogram men det tänker jag inte berätta för någon.
Nog om detta. Idag är det mors dag och jag är redan firad. Det klarade vi av igår med en brunch på Espresso House i Lund. Idag ska jag jobba och ha en helt vanlig söndag.
Ha en underbar dag!
Kram
lördag 26 maj 2012
Skön dag med tråkigt avslut.
Godmorgon!
Hur en helt perfekt dag kan avslutas i pina:
Började bra. En tur till Revinge med hundarna. I ryggsäcken låg morgonkaffet och mackan. Sällskapet var inte fy skam. Min kära man som tagit ledigt. Vi lunkade på där i solskenet och insöp doften från blommande syrener och tyckte livet var ganska sjysst.
Hundarna ägnade sig åt fågelskådning och vi satt, efter skön promenad, och drack kaffe och pratade. Mysigt!
Hemkomna bestämde vi oss för att ta en tur med motorcykeln. Var skulle vi åka? Blekinge är vackert. Middag i Sölvesborg lät som en bra idé. Sagt och gjort. Upp på cykeln och iväg.
Vi har en förkärlek att ta rökpauser vid kyrkor. Dom har bänkar man kan sitta på. Ingen annan anledning. Jag tog rökpaus. Mannen har slutat röka. Klok man. Han konverserade med de inneboende. Inte mycket svar där inte. Ursäkta det morbida skämtet.
Det är vackert på kyrkogårdar. Trots gravstenarna. Lugnt och fridfullt.
Nåja, upp på cykeln och vidare mot sköna Blekinge. I Sölvesborg hittade vi en trevlig restaurang där vi var väldigt ensamma vid borden. Gör inget. Bättre service då. Vi satt ute i solskenet och åt en riktigt god middag. Trodde jag!
På vägen hem sedan började jag känna mig lite konstig. Det var knappt vi hann hem innan matförgiftningen slog till. Det kan inte ha varit något annat. Det kom väldigt plötsligt och med susande öron och yrsel till tusen fick toaletten ett väldigt snabbt besök. Fy fan så sjuk jag blev. Har aldrig varit med om något liknande. Jag stapplade ut från toaletten och rasade ner i en fåtölj och låg där och undrade när världen skulle sluta snurra. Det var verkligen bland det värsta jag varit med om. På några minuter försattes jag i ett tillstånd som om jag legat i maginfluensa en hel vecka. Helt slut!
Resten av kvällen var det inte mycket med mig kan jag säga. Självmedlidandet var på topp. Kroppen var det inte!
Jag avslutade kvällen tidigt och önskade att jag inte varit i Sölvesborg och ätit.
Idag är det bättre men inte helt bra ännu. Får sitta här i uterummet och vänta på att kroppen åter känns som om jag trots allt är en människa. Inte en slaskhink full av.........
Ha en underbar dag!
Kram
Hur en helt perfekt dag kan avslutas i pina:
Började bra. En tur till Revinge med hundarna. I ryggsäcken låg morgonkaffet och mackan. Sällskapet var inte fy skam. Min kära man som tagit ledigt. Vi lunkade på där i solskenet och insöp doften från blommande syrener och tyckte livet var ganska sjysst.
Hundarna ägnade sig åt fågelskådning och vi satt, efter skön promenad, och drack kaffe och pratade. Mysigt!
Hemkomna bestämde vi oss för att ta en tur med motorcykeln. Var skulle vi åka? Blekinge är vackert. Middag i Sölvesborg lät som en bra idé. Sagt och gjort. Upp på cykeln och iväg.
Vi har en förkärlek att ta rökpauser vid kyrkor. Dom har bänkar man kan sitta på. Ingen annan anledning. Jag tog rökpaus. Mannen har slutat röka. Klok man. Han konverserade med de inneboende. Inte mycket svar där inte. Ursäkta det morbida skämtet.
Det är vackert på kyrkogårdar. Trots gravstenarna. Lugnt och fridfullt.
Nåja, upp på cykeln och vidare mot sköna Blekinge. I Sölvesborg hittade vi en trevlig restaurang där vi var väldigt ensamma vid borden. Gör inget. Bättre service då. Vi satt ute i solskenet och åt en riktigt god middag. Trodde jag!
På vägen hem sedan började jag känna mig lite konstig. Det var knappt vi hann hem innan matförgiftningen slog till. Det kan inte ha varit något annat. Det kom väldigt plötsligt och med susande öron och yrsel till tusen fick toaletten ett väldigt snabbt besök. Fy fan så sjuk jag blev. Har aldrig varit med om något liknande. Jag stapplade ut från toaletten och rasade ner i en fåtölj och låg där och undrade när världen skulle sluta snurra. Det var verkligen bland det värsta jag varit med om. På några minuter försattes jag i ett tillstånd som om jag legat i maginfluensa en hel vecka. Helt slut!
Resten av kvällen var det inte mycket med mig kan jag säga. Självmedlidandet var på topp. Kroppen var det inte!
Jag avslutade kvällen tidigt och önskade att jag inte varit i Sölvesborg och ätit.
Idag är det bättre men inte helt bra ännu. Får sitta här i uterummet och vänta på att kroppen åter känns som om jag trots allt är en människa. Inte en slaskhink full av.........
Ha en underbar dag!
Kram
fredag 25 maj 2012
Nyttig träning
Godmorgon!
Ett sandpapper i halsen sitter och river och irriterar och nu vet jag varför jag inte var på topp under gårdagens lektion. Jag blir alltid sån precis innan hälsan sviker. Lite tjurig och håglös och sedan slår den till: förkylningen. Blä! Eller är det kanske bara lite morgonriv i halsen. Oavsett vilket ber jag mina deltagare om ursäkt för den något oinspirerade instruktörsinsatsen igår.
Trots min svaga insats blev det en väldigt nyttig lektion för hundarna. Vi var nämligen vid skateboardparken i Västra hamnen i Malmö och där var mycket folk. Massor av åkare som svischar förbi i full fart med gnisslande skateboard, dom försvinner ner i hål för att sedan plötsligt dyka upp igen. Det var lagom hög musik som man faktiskt kunde njuta av eftersom dom spelade Doors och Jimi Hendrix. Eller åtminstone njutbart tills dom bytte skiva och det blev Markoolio istället. Vilket nerköp!
Vi började som vanligt med en promenad där vi tränade lite på vägen för att sedan sätta oss mitt i detta i hundarnas ögon småkaos. Dom hade inte så lätt för att slappna av så det blev mycket sittande på filtarna med små, små rundor emellanåt. Doris, som förra gången blev skrämd av en åkare som kom väldigt plötsligt bakom henne fick tränas lite mer än dom andra eftersom hon tog till taktiken skälla så försvinner du! Underbart med liten grupp som gör att även jag kan emellanåt jobba lite med min egen hund. Det tog inte så lång stund innan det gick över eftersom hon fick komma upp och jobba med lite av varje emellanåt för att fokusera på annat än åkarna. Tänk vad lite hjärngympa kan göra!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Detta är en av mina absolut favoritkurser som är så nyttig för hundarna. Det gör inte ont att den består av idel trevliga människor som förstår vikten av att träna hundarna på det här sättet.
Idag är en ledig dag och den börjar vi med en runda på Revingehed med hundarna för att sedan sätta oss på motorcykeln och låta fartvinden kyla av oss ett par timmar. Husvagnen får vänta till nästa helg. Det ska ju firas lite mödrar i helgen.
Ha en underbar dag!
Kram
Ett sandpapper i halsen sitter och river och irriterar och nu vet jag varför jag inte var på topp under gårdagens lektion. Jag blir alltid sån precis innan hälsan sviker. Lite tjurig och håglös och sedan slår den till: förkylningen. Blä! Eller är det kanske bara lite morgonriv i halsen. Oavsett vilket ber jag mina deltagare om ursäkt för den något oinspirerade instruktörsinsatsen igår.
Trots min svaga insats blev det en väldigt nyttig lektion för hundarna. Vi var nämligen vid skateboardparken i Västra hamnen i Malmö och där var mycket folk. Massor av åkare som svischar förbi i full fart med gnisslande skateboard, dom försvinner ner i hål för att sedan plötsligt dyka upp igen. Det var lagom hög musik som man faktiskt kunde njuta av eftersom dom spelade Doors och Jimi Hendrix. Eller åtminstone njutbart tills dom bytte skiva och det blev Markoolio istället. Vilket nerköp!
Vi började som vanligt med en promenad där vi tränade lite på vägen för att sedan sätta oss mitt i detta i hundarnas ögon småkaos. Dom hade inte så lätt för att slappna av så det blev mycket sittande på filtarna med små, små rundor emellanåt. Doris, som förra gången blev skrämd av en åkare som kom väldigt plötsligt bakom henne fick tränas lite mer än dom andra eftersom hon tog till taktiken skälla så försvinner du! Underbart med liten grupp som gör att även jag kan emellanåt jobba lite med min egen hund. Det tog inte så lång stund innan det gick över eftersom hon fick komma upp och jobba med lite av varje emellanåt för att fokusera på annat än åkarna. Tänk vad lite hjärngympa kan göra!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Detta är en av mina absolut favoritkurser som är så nyttig för hundarna. Det gör inte ont att den består av idel trevliga människor som förstår vikten av att träna hundarna på det här sättet.
Idag är en ledig dag och den börjar vi med en runda på Revingehed med hundarna för att sedan sätta oss på motorcykeln och låta fartvinden kyla av oss ett par timmar. Husvagnen får vänta till nästa helg. Det ska ju firas lite mödrar i helgen.
Ha en underbar dag!
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)