Illamående.

Godmorgon!

När jag äter lunch i min ensamhet har jag tv:n till sällskap men häromdagen skulle jag låtit bli det. Jag satte maten i halsen och illamående betraktade jag ett spektakel utan dess like.

En skönhetstävling för barn. I USA så klart. Mammor (ett fåtal pappor) som använde sina barn som levande dockor, utspökade på det värsta sätt jag någonsin sett. Sminkade till oigenkännlighet, falska tänder, peruker (som barnen grät när dom satte på för det gjorde ont av alla nålar) ålade sig dessa små flickor på scenen som den värsta, ja jag vill inte säga vad jag tänker, putande röda läppar, vickande höfter och jag vet inte allt.

Om dom inte vann högsta priset var det inte värt något. Mammor som blev arga på barnen om dom inte gjorde precis vad dom skulle på scenen. Små barn som inte ens kunde gå där mamma efteråt kommenterade "hon var inte fokuserad" !!!! Nej, hon visste förmodligen inte ens vad det handlade om!

Trötta barn som sov sig igenom prisceremonin i mammas famn fullständigt utmattade av alla klädbyte och noga genomförda shownummer. Fullproppade av sötsaker för att orka med hela dagen.
Här handlar det om mammas drömmar och inte barnens.

Mår ni lite illa nu? Då kommer det mer. Första pris var en tiara, pengar och här kommer det....... en valp!!!

Tre små bedårande valpar skulle lottas ut. Små flickor i åldern 3-5 som skulle få en alldeles egen valp! Mammor som i intervjuer hoppades att barnet inte skulle vinna valpen! Hur bra blir det???
Valparna bollades runt och stoppades i korgar som sedan bars runt av den som vunnit. "jag vann en alldeles egen valp att leka med!"

Jag satt illamående och tittade på detta spektakel och trodde inte mina ögon. Tre små valpar som för det första vistades i en sal med hög musik, skrik och blinkande lampor för att sedan delas ut som leksaker.
Jag önskar så att jag inte sett detta för det har fastnat på min näthinna och jag kan inte släppa det.
Stackars barn och stackars valpar.

Ha en underbar dag!
Kram

Oj, vilken dag!

Godmorgon!

Om man har ett pyttelitet hål i en tand som man inte har känt av överhuvudtaget och tandläkaren lagar det ska man då ha ont efteråt? Plågades av världens tandvärk hela dagen igår och Treoröret är nu tomt för att jag fick droga mig hela dagen.
Nåja, idag känns det inget så då lägger vi det till handlingarna.

Igår stoppade jag hela bilen full av hundar och tog med alla tre när det var dags för kvällens enda lektion. Tanken var att låta Selma komma ut ur bilen när vi kom fram och få lukta lite på gräset och sedan sitta i bilen med öppen lucka och i lugn och ro titta på alla hundarna. Detta funkade över förväntan men jag upptäckte en annan sak, eller ja, Emma upptäckte en annan sak som nog förklarar en del.

Doris var gladare och mer arbetsvillig än någonsin. Hennes lyckliga blick när jag bad henne jobba har nog aldrig varit så påtaglig. Visst är hon glad på jobbet för det mesta men igår lyste det om henne när vi skulle jobba. Jag fattade ingenting först. Sedan upptäckte vi hur hon med jämna mellanrum gick bort till bilen för att kolla så att hennes älskade Selma var där! Doris var lycklig för att hon hade hela sin flock samlad!

Varje dag lämnar vi ju en del av flocken hemma när vi åker till jobb och Doris, som aldrig varit ensam hemma, (skammössan på!) är nog väldigt beroende av Selma. Doris besitter ett stort självförtroende så det är inte så att hon är beroende av henne för det men hon vill nog inte lämna Selma hemma när i åker iväg.
Igår fick hon ha Selma med sig och var en helt annan hund.

Det här är inte bra, jag vet, men jag kan inte låta bli att känna en massa kärlek när jag tänker på att mina hundar tycker så mycket om varandra. Det var faktiskt rörande att se hur Doris skyndade bort till bilen för att hjälpa Selma när någon hund kom, i Doris ögon, för nära. Ställde sig lite fint emellan. Lugnt och sansat. Mina underbara hundar! Mitt hjärta svämmar över när jag tänker på det.

Det här är fel på många sätt men samtidigt så naturligt. Flocken hjälper varandra. Stöttar varandra. Håller ögonen på varandra. Massor av kärlek. Jag ser ju detta ofta när det kommer hundar hit. Vem leker mina hundar med? Varandra! Dom behöver inga andra än varandra. Idag älskar jag mina hundar mer än någonsin.

Lektionen gick superbra och det är svårt för mig att utmana dessa deltagare. Dom är så himla duktiga! Kvällen slutade dock inte lika roligt. När vi skulle köra hem upptäckte vi att jag inte inte hade något halvljus alls på bilen! Kul! Man står på en mörk motorväg utan ljus! På med dimljusen och in på närmsta mack. Där stod vi och kliade oss i huvudet Emma och jag en stund. Båda lamporna kan väl för sjutton inte gå sönder på en gång??
Kände mig som ett riktigt dumt fruntimmer och ringde mannen som, tack och lov, var bara en liten bit därifrån. Jodå, när vi bytt båda lamporna som alla vet inte är så lätt på dagens bilar funkade ljuset igen och vi kunde äntligen köra hem. Sent blev det.

Jag stupade i säng efter en väldigt lång dag och har sovit bättre än någonsin inatt. Bra för idag är även det en väldigt full dag. Det ska bli skönt att vara ledig nästa vecka.

Ha en underbar dag!
Kram

Blåsigt.

Godmorgon!

Ok. Det får bli en väldigt snabb blogg idag. Jag, mitt dumma nöt, har bokat en alldeles för tidigt tid hos tandläkaren idag och måste alldeles strax sätta mig i racerbilen för att ge mig av mot Malmö.

Jag kan meddela att det inte är lätt att hålla lektion i Västra hamnen när det blåser full storm. Runt Stapelbäddsparkens skateboardbana finns det en massa grus och det mesta sitter numera i våra ögon. Mina heroiska deltagare som alltid kommer trots väderkatastrofer höll ut i en timme för att sedan vädja om att vi skulle gå hem. Jag var mer än benägen att hålla med om detta. Innan dess fick vi en nyttig promenad där vi ibland gick dubbelvikta mot vinden. När vi satt oss ner runt skateboardbanan för att hundarna skulle få vänja sig vid dessa galet duktiga åkare var det faktiskt Doris som klarade det sämst trots att hon varit där många gånger nu och det berodde på att hon blev överraskad av en åkare som dök upp väldigt plötsligt. Bra för då kunde jag visa hur man jobbar med det!
Alla hundarna kunde både göra hälsaövningar, kontaktsövningar med stor störning och snabba sitt och ligg. Så duktiga så.

Som sagt det blev en lite kortare lektion på grund av vinden som slet i oss men alla hundarna fick på väg till bilarna gå på lite underliga underlag och tillsammans med all störningsträning och alla ljud som finns där så blev dom nog väldigt trötta på timme.
Det är huvudsaken.

Nu åker jag till tandläkaren och blir lite plågad.

Ha en underbar dag!
Kram

En ledsam dag.

Godmorgon!

Ibland gör det väldigt ont när man har rätt. Jag kan inte förmå mig att säga "vad var det jag sa?". Det skulle låta lite skadeglatt och i det här fallet finns det inget "glatt" över det alls.
Utan att gå in på detaljer vill jag idag säga:
Om en hund blir behandlad hårt, blir den hård!
Underskatta inte smärta som en anledning till hundens "felbeteende"!
Det smärtar mig att behöva säga att jag visste att det skulle bli som det blev.

Det finns aldrig någon anledning att behandla en hund hårt men när det gäller de s k "kamphundarna" är det större anledning än någonsin att inte göra det. Detta är hundar som försvarar sig snabbt och inte "tar skit". Dom svarar förr eller senare! Antingen genom att attackera sin egen ägare eller någon annan. Människa eller hund. På något vis tar den ut sin frustration på någon förr eller senare.

Om man dessutom envisas med att fortsätta träna sin hund, trots råd och till och med vädjan från oss som faktiskt vet en del om hundars beteende, utan att göra en smärtkontroll på hunden lever man farligt. I det här fallet fanns det all anledning att misstänka smärta men vi fick inget gehör alls från ägaren. Det straffade sig och hunden har fått betala ett högt pris på grund av detta.

Fram till nu har denna hund blivit missförstådd och felbehandlad. Det slipper den nu. Den är död. Det är den på grund av att den på det enda sätt den visste talade om för sin omgivning att den inte mådde bra och inte behandlades med respekt.
Det är en ledsam dag.

Ha en underbar dag!
Kram

Bil!

Godmorgon!

Inte ett ljud om hundar idag. Nej, nu handlar det om bilar. Jag ska byta bil! Jag gillar min bil helskarpt men den har nu tuffat 10 000 mil och om den ska vara värd något hos bilhandlarna så är det dags. Min Citroen Berlingo har varit en av de bästa bilar jag haft för mina behov. En ren arbetsbil där jag fått plats med alla mina grejor som jag har när jag jobbar och stor plats för hundarna.
Ska jag då köpa en ny Berlingo. Nix pix! Nu har jag med hjälp av min käre man fått ögonen på en VW Caddy. Skåp. Med endast bakruta i skåpet. Inga sidorutor. Lugnt och skönt för hundarna. Stor plats för grejor och hundar även i denna bil. Den har endast två säte men det gör ingenting. Jag har sällan mer än en passagerare. Eller aldrig i min bil. Det har vi den andra bilen till.

Nu är det så att min bättre hälft är så mycket bättre på det här med att förhandla om pris och snacka till sig en bra deal så jag håller mig hemma och bara väntar. Jag ska inte ens provköra den!
Det är något konstigt med mig och bilköp. Jag blir som ett litet barn och har fjärilar i magen. Kan inte sova eller tänker inte på något annat.
Det finns inget (jo,det finns det) som att sätta sig i en alldeles ny bil och titta på mätaren. 0 mil och den är min!
Åh, vad jag längtar! Åh, vad jag är nervös, gamla tokan! Tänk om något hänger upp sig så jag inte får min nya fina bil. Jag vet inte vad det skulle vara men jag är mästare på att måla fan på väggen och vågar inte riktigt glädja mig förrän bilen rullar in på gården.
Hoppas det blir snart. Snart!

Ha en underbar dag!
Kram

Glädje i träningen.

Godmorgon!

Se de positiva sakerna! Även om det som är positivt i träningen av hunden för ögonblicket verkar lysa med sin frånvaro så finns det där. Det gäller bara att se det.
Om hunden till synes verkar vara helt hopplös ett träningspass så kan jag slå vad om att någonstans under lektionen har den gjort något positivt.

"Min hund far bara runt och struntar i mig!" Men där tog den kontakt för ett kort ögonblick. Se det! Belöna det!

"Min hund skäller som en tok på de andra hundarna!" Men där tittade den på en annan hund utan att hetsa upp sig. Se det! Belöna det!

Nu talar jag inte om de hundar som har stora problem med andra hundar. Jag menar dom som bara inte har förstått att den som står i andra änden av kopplet är en resurs och då måste vi vara det också.
Det måste löna sig för hunden att fortsätta hålla kontakt även efter den fått godisbiten. Man fastnar väldigt lätt i fällan: hunden tar godisbiten och sen far iväg igen. Vem har sagt att man inte kan t ex leka upp hunden direkt efter godiset? Kontakt - klick - godis - lek!

Lek som belöning är starkt underskattat. Jag är en stark förespråkare av klickerträning och det kan inte ha undgått någon men jag aktar mig väldigt noga för att fastna i "godisträsket". Lek funkar på de flesta hundar. Alla hundar går att "leka upp". Man måste bara hitta vilket sätt min hund vill leka på. Vissa hundar älskar att leka med leksaker medan andra inte har något föremålsintresse alls och då är det lätt att säga "min hund tycker inte om att leka". Jag köper inte det. Många hundar tycker om att springa med sin ägare som lek. Jag har sett detta många gånger. Deltagare som står och svänger med sin leksak och hunden bryr sig inte alls. Om jag då föreslår att dom ska plötsligt börja springa med hunden istället lyser hunden upp, svansen åker upp och den har hur kul som helst. Hoppar och skuttar som en tok. Använd det!

I vissa övningar när man vill ha hunden lugn och fokuserad är godis perfekt men vill man ha fart är lek så mycket bättre. Jag har tjatat om det förr och jag säger det igen. Variera belöningen så får du en mer arbetsvillig hund. Om hunden vet att den alltid får samma belöning avtar motivationen förr eller senare men om jag ibland belönar med godis, ibland med lek, ibland med jackpot i form av ett godisregn, ibland "bara" en klapp håller jag hundens motivation uppe. Den vet ju inte vad den kommer att få. Förväntan!

Många av ovanstående "problem" man har i träningen beror på vårt slarv med belöningar. Man belönar för sent, man belönar för sällan eller att man är helt enkelt inte tillräckligt engagerad.
Varför ska hunden fortsätta jobba efter belöningen om jag inte fångar hundens intresse innan den ger sig iväg igen? Hunden som står därborta är ju mycket roligare än jag! Se till att den inte är det. Fortsätt jobba med hunden efter belöningen. Nere på hundens nivå. Ge den inte en chans att tycka att det är roligare att springa iväg igen.
Belöna om igen och igen för att sedan direkt be den göra om övningen. Behåll hundens uppmärksamhet genom att vara en resurs. Ha glädjen med i träningen!

Ska man då alltid behöva vara en clown för sin hund? Nej, men lite rolig kan man väl vara hela livet för hunden. Vi har ju hundar för att ha kul tillsammans med dem. Eller? Framför allt måste vi vara det när vi ska lära hunden att det lönar sig att jobba tillsammans med mig. Kraven sparar vi tills hunden kan det vi vill lära dem men sluta inte leka med hunden för att den kan "allt". Då missar vi så mycket glädje med att ha hund!

Ha en underbar dag!
Kram

Besök med irritation.

Godmorgon!

Ögonen går i kors av huvudvärken som sitter som en plåthjälm på huvudet så om inte bokstäverna hamnar på rätt ställe idag får alla ursäkta. Eftersom det inte är migränhuvudvärk tänker jag inte bry mig ett enda dugg..
Jag skyller detta på det ofog som heter sommartid. Jag har aldrig förstått vitsen med detta ändrade av tid och ingen har på något övertygande sätt kunnat förklarade det för mig heller.
För mig tar det flera dagar innan jag kommit i balans med tiden. För en ynka timmes skull. Märkligt. Nåja, skit i det nu. Det var inte det jag skulle svamla om idag.

Igår var vi på besök hos svärmor och där fick jag bekräftat mer än någonsin det som mina deltagare klagar på när jag säger saker som "alla måste göra likadant" samt "ge inte hunden någon uppmärksamhet alls när den gör saker du inte vill" t ex hoppar upp eller som vid ett tillfälle kommer och lägger nosen i knät för att få lite uppmärksamhet och en klapp. Det går inte att få folk att göra som man säger, klagar mina deltagare på och jag måste ge dom mer än rätt här.

Om du inte vill att hunden ska lägga upp framtassarna i knät på dig när du sitter i soffan kan du inte säga "nej, gå ner" samtidigt som du ivrigt klappar hunden på huvudet och ler med hela ansiktet. Säg nu inte att det inte är lätt för ickehundmänniskor att veta detta. Det köper jag inte. Det krävs inte ett geni för att fatta att man inte kan belöna hunden med klapp och kel samtidigt som man säger åt den att låta bli!

Prata inte uppmuntrande med hunden om du vill att den ska gå därifrån. Att med en massa gull i rösten säga "nej nu får du gå härifrån" blir väldigt förvirrande för hunden. Gulle, gulle, gulle men jag vill inte ha dig här! Att hundar inte kan svenska kan inte komma som en överraskning! Den lyssnar inte på vad du säger. Det lyssnar på ditt inbjudande tonfall. Även här kräver det inte ett geni för att förstå detta!

Jag tog inte upp det till diskussion för det är ingen idé. Jag har gjort det förr. Ja, mina hundar tar lite plats. Det är två stora golden och en liten ulltuss. Mina hundar är verkligen inte jobbiga när vi är hemma hos någon men dom tar plats. Så klart. Dom syns och ibland hörs dom också. Framför allt Selma som "pratar" ganska mycket. För mig är vi alla på besök. Alla. Även hundarna och lite måste dom få synas och höras.

Vad blev resultatet då? Jo, jag fick gå och hämta hundarna och fösa iväg dom och därmed även jag ge dom fel signaler på det beteende dom gjorde. Hela tiden.
Klappa inte mina hundar om du inte vill ha dom hos dig!
Ska du säga nej till dom se inte samtidigt ut som om du inbjuder dom till lek.
Säg till mig om du inte vill ha dom i knät. Jag fixar det.
Ge dom inte en massa kommando som dom kan om du ska göra det helt fel. Dom fattar inte det då!
Jag skiter i att det inte är hundmänniskor vi talar om. Jag ser hela tiden till att jag är där hundarna är så låt mig sköta det. Prata inte i munnen på mig och ge hundarna kommando samtidigt som jag pratar med dom för att ge dom en chans att förstå.

Jag kan inte stå och ge en lektion i hur hunden fungerar varje gång vi är och hälsar på någon. De flesta vill inte ha någon lektion heller. Jag begär inte att alla ska veta hur dom ska agera med hundarna men låt för fan mig sköta mina hundar så blir det så bra så. Nu blir dom istället förvirrade och stökiga för att dom vet inte vad som gäller.
Hädanefter ska jag med en gång när jag kommer be alla att fullständigt nonchalera mina hundar. Tråkigt för hundarna men betydligt enklare.
Ja, det hade varit enklare att låta dom ligga i trädgården som föreslogs men för det första kan Doris promenera ut genom häcken och för det andra så ska dom vara där jag är inte slängas undan för att dom tar plats. Basta!

Ha en underbar dag!
Kram