tisdag 31 januari 2012

Väder och jobb.



Godmorgon!

Det är kallt och i motsatt till resten av Skåne så har vi snö. Vi bor på den plats i Skåne där det alltid är "mest" väder. Om det snöar så är det här det blir värst och om det är varmt så är det varmast här. Bra eller dåligt? Tja, det beror på hur man ser det. Tycker nog att det är betydligt trevligare med lite snö än den skit hundarna drog med sig hem när det var regnigt och dyngan stod upp till anklarna.

Skulle jag prata väder idag? Nja, det var nog inte meningen men eftersom jag inte kommer på något att egentligen blogga om idag så låter jag fingrarna bestämma vad det ska stå här.
Jo, jag kan ju berätta att föreläsning är bokad i maj med etologen Per Jensen och veterinär Mörner. Tjoho, det kommer att bli så kul! Föreläsningen arrangeras av en hundskola i Helsingborg som även arrangerade förra föreläsningen jag var på med Björn Forkman.
Vilken frukost och fika vi fick! Föreläsningen hålls på Scandic Hotel och vi fick full hotellfrukost och som vi åt! Fikan var lika fantastisk med små bakelser som var himmelska!
Man behövde knappt köpa någon lunch för man var mätt hela dagen på frukosten. Föreläsningen var väldigt intressant och jag förväntar mig inget annat denna gången heller. Per Jensen är en bra föreläsare och även om han nog inte kommer med så mycket nytt för mig eftersom jag läst hans nya bok två gånger så lär man sig alltid något och man får sitta bland hundälskare en hel dag.
Förhoppningsvis får jag flera av mina bästa vänner med mig så det kommer att bli en härlig dag. Underbart! Attans att jag måste vänta ända till maj.

Idag står det jobb på schemat som vanligt. Doris får vara hemma och vila och jag får köra utan hund. Det gillar jag inte alls men hon var så skön igår. Glad och samarbetsvillig så jag vill inte förstöra det genom att låta henne jobba för mycket. Jobb en dag och en dags vila är nog lagom för henne. Det var kallt igår och jag fick skicka hem en hund som inte mådde så bra. En kom inte på grund av trötthet. En gick hem tidigare på grund av hälta. Dom som höll ut tills det var slut jobbade helt fantastiskt som vanligt. Min måndagsgrupp är helt underbara. Det är nästan så man längtar efter måndagar. Nu behöver jag inte göra det för alla mina grupper är lika sköna den här omgången. Det är med andra ord roligt att jobba!
Nu ska jag pilla lite med planeringen eftersom jag måste jobba om den lite varje vecka för att det ska bli en liten utmaning. Vi måste ju hålla igång i kylan. Ingen dötid här inte!

Ha en underbar dag!
Kram

måndag 30 januari 2012

Söndag på IKEA.

Godmorgon!

En god vän inspirerade mig häromdan att åka till IKEA och småshoppa. Sagt och gjort. Igår tog jag en av sönerna med mig och begav mig dit. Jag har inte varit så många gånger på det "nya" IKEA så som vanligt irrade jag runt och hittade varken hit eller dit. Jag visste att det var en bra idé att ta med sonen så han kunde leda mig rätt i gångarna. Nu kan man ju tycka att även jag borde fixa detta med tanke på att det bara är att följa pilarna i golvet men så enkelt är det inte. Vad som slog mig var att alla ser ut som en skock får som med mer eller mindre tom blick gör just detta. Följer pilarna.

Jag, som vanligt ute efter saker jag kan använda på kurserna var ute efter att utöka mitt förråd av musmattor och för fem kronor styck kan man vara generös när man väljer antalet man ska inhandla. Det gällde bara att hitta dom! Sonen, en resursfull man, ville inte som jag ge upp efter en stund och ropade över folkvimlet, "follow me!" grabbade tag i en gulklädd fåraherde och fick direktiv på hur vi skulle ta oss dit. På andra sidan varuhuset! Alltså skulle vi ta oss motströms för att komma dit. Vi var de enda som gick på det hållet! Hela vägen! Är det ingen som vågar gå mot pilarna på IKEA??

Här hade ett par rullskridskor varit på sin plats. Det är helt otroligt så långt det är mellan in- och utgång! Vi kämpade oss dit och jag konstaterade att jag fått dagens promenad. Utan hundar! Händer aldrig! Vi hittade våra musmattor och jag fyllde kassen som jag hängt över axeln på sonen. Man ska väl ha någon nytta av sina barn! I kassen stoppades även tre saxar för nio kronor! Tre för nio! Om dom håller en vecka så är det vinst bara det. Hur sjutton kan man sälja tre saxar för nio kronor? En ny lampa till grovköket som sonen bestämde skulle vara lila slank också ner. Billig även den. Återanvändbara plastpåsar med förslutning fick mig att må bra i miljötarmen. Några kökshanddukar fick även dom följa med. I sista stund hittade jag en massa stapelbara plastmuggar som jag genast fick en bild i huvudet av hur hundarna staplar i varandra. Mycket användbara. Nu var jag nöjd och det var dags att ta sig ut ur detta enorma varuhus. Lång promenad bara det.

Vi kom så småningom ut från varuhuset och hittade vår bil som vi ställt i garaget. Jag svängde ut galant utan att köra fel någonstans och styrde bilen mot........Vellinge! Jag bor i Hörby! Dessutom upptäckte jag inte att jag körde motsatt håll förrän jag var i just Vellinge. Sonen var strängt upptagen av sin Iphone och lade inte märke till att hans virriga mamma som vanligt snurrade till det. Jag jobbar på Svågertorp! Jag kan Svågertorp. Trodde jag.
Med skammen rodnad på kinderna svängde jag runt i Vellinge och påbörjade färden hemåt istället.
Var höll pilarna hus? Dom som skulle leda mig hem!

Ha en underbar dag!
Kram

söndag 29 januari 2012

Ännu en gång!

Godmorgon!

Läs detta först!

http://hd.se/hoganas/2012/01/28/rottweiler-bet-ihjal-lasse/


Debatten är bitter på flera ställen här på nätet. Vad som slår mig är att ingen är på den "drabbade" hundägarens sida. Det är inte jag heller. Alltså finns det en mängd människor som faktiskt inte ser alla rottweilers som potentiella mördarhundar. Framför allt är jag inte på journalisten som skrivit artikelns sida! Det är som vanligt vinklat ur det vanliga tröttsamma "mördarhunds"sättet. Jag är så trött på det.

En sak som jag inte riktigt förstår i detta är varför rottweilerägaren släppte sin hund. Ja, man ska släppa hundarna så dom kan försvara sig om dom blir attackerade men var det så? Om jag förstår saken rätt höll russeln ett visst avstånd när rottweilerägaren släppte sin hund. Russeln hade kanske inte gjort mer. Han stod ju faktiskt med en rottweiler i kopplet betydligt större än en russel! Varför inte avvakta lite och se vad som händer?

Oavsett vilket så är det inte det jag blir irriterad på utan det sätt man vinklat artikeln. Som vanligt är det synd om någon som fått sin hund dödad och det är det så klart men det var ju för sjutton dom som felade! Dom hade inte kontroll på sina hundar och trots detta anmäler man den andra hundägaren. Hade tongångarna varit demsamma om det varit en golden som bitit. Eller hade man då avskrivit det som en tragisk händelse?

Nu var det en "mördadhund" och genast tar man chansen att skrika "bloody murder" för att få en bra artikel som håller liv i den orättvisa debatten om dessa hundar.
Som vanligt vet vi inte hur det här egentligen gick till. Man ska ju ha en bra story.
Det viktiga var att få fram att rottweilern var en farlig hund.
Om detta vet vi ingenting. Hade inte rottweilerägaren kontroll på sin hund trots att den var kopplad? Om detta vet vi ingenting. Vem flög på vem först? Om detta vet vi ingenting.
Det är mycket vi inte vet någonting om för vi var inte där. Vi har bara fått en story serverad om ytterligare en livsfarlig hund och det var inte russeln enligt journalisten. Jag har träffat en hel del hundar i mitt jobb och jag har träffat betydligt fler "farliga" russlar än rottweilers.
Men dom är inte med i debatten över "farliga" hundar så då måste det så klart vara rottweilern som är boven här. *ironi*

Jag blir så trött.

Ha en underbar dag!
Kram

lördag 28 januari 2012

Älgar!

Godmorgon!

Vi har de senaste åren inte haft några älgar här hemma och jägarna fick lägga jakten på is och där har den legat i ganska många år nu. Inga älgar behöver sätta livet till och jag slipper möta dessa ståtliga djur på mina promenader. Men nu har det tydligen vänt.
Jag sitter i godan ro och dricker mitt morgonkaffe i sluttningen av en backe. Selma står uppe på backen och småskäller på ett sätt jag inte känner igen. Nyfiken reser jag mig och går upp på backen. Döm om min förvåning när jag i skogslinjen ser åtta älgar som majestätiskt "älgar" längs stengärdet. En tjur, två kor och förmodligen fjorårskalvar blandat med årskalvar.
Detta är tydligen extremt ovanligt. Inte ens mannens arbetskamrat som är jägare har sett så många på en gång. Åh, om jag bara hade tänkt på att ta upp kameran. Jag är värdelös på detta!
Vad Doris gjorde? Ingenting! Hon tror nog älgar är hästar och dom bryr man sig inte om. Långlinan var på så det var ingen fara i vilket fall som.

Dagen fortsatte i djurens tecken. I väggarna höll mössen koncert och på kvällen jagade Doris upp en katt som råkade komma i vår väg i ett träd.
Det är som ett zoo här hemma!

Ha en underbar dag!
Kram

fredag 27 januari 2012

Doris upprop!


Godmorgon!

Livet har tagit en obehaglig vändning för mig. Jag gör härmed ett upprop för en styrkedemonstration med hjälp av alla mina vänner där ute!
Vi måste ena oss mot dessa onda krafter som intagit min tillvaro.
Vad? Det ska jag förklara.

Jag har alltid sprungit. Jag menar verkligen sprungit! mig igenom livet. Matte säger att det inte är bra!? What? När man är ute i det fria ska man väl för sjutton röra på sig. Det har alltid varit ok innan men nu helt plötsligt säger matte alltså att det inte är ok.
Nu ska man behöva släpa på en lång djävla lina var man än ska. Jag gör vad jag kan för att det ska bli så jobbigt som möjligt genom att se till att den fastnar överallt och därmed trötta ut matte så hon tar av den igen. Hon verkar vara betydligt uthålligare den här gången. Ja, vi har gjort det här förr och då vann jag! Denna gången ser det mörkt ut. Hon har en väldigt bestämd min när hon sätter på linan innan vi går ut och eftersom jag har alldeles för lite att säga till om här hemma så är det bara att acceptera.

Allt detta bara för att jag jagade en bil. Det kan ha att göra med att jag även brukar springa lite för långt ifrån matte när vi är ute. Hon är ju så långsam! Hon får väl springa lite fortare så hon hänger med! Kom igen matte! Livet leker! Häng på vet jag!
Någon enstaka gång tar hon av linan och då tror man att det är fritt fram. Ack, nej! Då ska man göra det ena efter det andra. Då ska man leka med henne. Man ska sitta fint och vänta. Man ska träna säger hon. Vadå? Allt det där kan jag redan. Jag viftar på svansen för att hon ska tro att vi har jätteroligt tillsammans och att jag därmed har lärt mig att hålla mig lite närmare henne och så kanske linan försvinner. Hon är uppenbarligen inte så lättlurad för ännu har det inte funkat.

Jag har blivit lite besvärlig hemma nu. Jag får ju inte springa så mycket som jag är van vid och det kliar i benen att få sträcka ut läääänge över vidderna. Matte påstår att det kommer att gå över men jag undrar jag. Under tiden har klickern (den gillar jag förstås) kommit fram betydligt mer. Jag ska tänka mer säger hon. Hon vet väl inte hur mycket jag tänker. Massor. Jag tänker på alla harar, bilar, ekorrar och annat som nu inte får sin dagliga motion. Jag är ju inte där och ser till att dom rör på sig!
Hon tycker att jag ska tänka på hur man öppnar en burk, hur man pekar ut en sak bland en massa andra som hon flyttar på hela tiden, buga, spela död och jag vet inte allt. Jag blir ju så jäkla trött!!

Jag uppmanar alla mina fyrbenta vänner att ge sig ut på gator och torg med plakat och demonstrera. Nu! Jag måste få ett slut på detta så jag kan få springa igen!

Ha en underbar dag!
Kram

torsdag 26 januari 2012

Sömn.


Godmorgon!

Vaknar av att jag inte kan andas! Trycket över bröstet är ohyggligt. Hjälp!
Nu är det kört. Hypokondriker som jag är var jag säker på att jag hade fått en hjärtinfarkt. Nu är det slut.
Lägger armen över bröstet och den hamnar........på en lurvig rumpa! Ovanpå mig ligger 29 kg golden och snarkar så väggarna skakar.
Alltså, Doris brukar ligga väldigt nära när hon sover. Antingen över huvudet på mig eller mitt i sängen utsträckt med ryggen tryckt intill mig men det här är ju löjligt. Jag andas ut den lilla luft jag har och försöker flytta på henne. Normalt flyttar hon sig direkt om man buffar till henne men icke idag! Hon gjorde sig ännu tyngre och tryckte emot. Lagd hund ligger!
Jag tar i allt vad jag kan och lyckas glida ur hennes "jag har vunnit brottningsmatchen-grepp" och rumpan ramlar ner i sängen. Vaknar hon? Nää!
Kom inte och säg att inte en hund kan sova tungt. Här är en som kan!

Jag glider ur sängen och där står två hungriga hundar som inte bryr sig så mycket om morgonrundan bara dom får frukost. I sängen snarkar Doris vidare. Trots att Selma har börjat sin morgonserenad som innehåller orden "jag svälter ihjäl!" Almas steppande á la Fred Astaire väcker inte henne heller.

Vi som nu är vakna och uppstigna lämnar sovrummet och det brukar sätta liiite fart på Doris men inte idag. Stepparna och jag klär på oss för morgonrunda. Inget livstecken från sovrummet. Jag, som inte har lust att gå två rundor så här tidigt på morgonen, kallar på Doris men icke. Jag går tillbaka till sovrummet där en väldigt sömnig Doris lyfter på huvudet och kisar med en blick som säger allt: "vad fan vill du???"

Jag fick upp henne. Jag fick ut henne. Hon gick och lade sig igen utan frukost.
Hon såg ut som man gör efter en riktigt blöt kväll på krogen.
Vad sjutton gjorde hon igår kväll när hon var ledig från jobbet egentligen??

Ha en underbar dag!
Kram

onsdag 25 januari 2012

Jobba, jobba, jobba!

Godmorgon!

Om man drömmer att man vinner en massa pengar ska man gå och köpa en lott då? Drömmen var lite underlig som drömmar brukar vara. Jag vann lotten i en djuraffär (var skulle jag annars ha varit) och affären var ganska liten och det var mycket pengar och mitt största bekymmer var att det inte fanns tillräckligt med varor att köpa för alla mina pengar. Jag hade med mig en liten guppyfisk som jag visade upp för expediten. Jag fick mig en rejäl utskällning för att jag inte skött om den ordentligt. Den var för mager sa hon.
Hon gav mig en hundvalp istället som jag skulle ta med mig hem och bevisa att jag kunde sköta om den ordentligt.
Ja, herregud som man kan drömma.

Gårdagens kurs gick som vanligt bra även om det var aningen kallt. Har lite problem med en hund men problem är till för att lösas.

En liten cairnterrier kom för första gången med en matte i släptåg som bad om ursäkt för sin hund hela tiden. Hunden var det lyckligaste jag sett på länge. Jag lovar att han tyckte att han kommit till himmelriket! Hela planen var ju full av lekkompisar!
Matte, en glad och trevlig tjej, trodde inte att det skulle gå och göra någonting med sin hund. Ack, jodå! Efter en liten stund när han förstått att han skulle jobba med matte satt han både lugnt på filten och tog kontakt med sin matte när dom jobbade. Övningar dom aldrig gjort förr satt som en smäck efter en liten stund. Här har vi en riktigt smart liten gosse!
Hon gick hem hur nöjd som helst och bedyrade att hon aldrig haft så roligt. Sååå nöjd med sin lille vän. Underbart!

Jag brukar inte ge läxa på mina kurser men den här omgången kör jag hårt med mina deltagare. Jag tjatar lite extra om att dom måste träna hemma. Att jag förväntar mig att dom ska få ordentliga resultat under kursens gång. Jag har satt upp mål för dom som vi SKA nå upp till. Det har jag gett mig sjutton på! Är jag hård? Nej, så klart inte men pressar dom lite gör jag. Alla vill så gärna att det ska bli som dom tänkt sig och det uppnår man inte om man inte lägger manken till. Man får ingenting gratis.
Jobba, jobba, jobba! Och det gör dom! Allihop!

Ha en underbar dag!
Kram