Livets mening.

Godmiddag!

Lite sen blogg idag. Morgonen tillbringades på mitt underbara Revingehed med hundarna där vi intog en god medhavd frukost tillsammans i härligt höstväder. Lätta dimslöjor, sagolika höstfärger och alldeles vindstilla.
Hundarna kan springa lösa på heden och utforska alla kaninhålen som tack och lov var tomma idag så inga stackars kaniner fick morgonmotionera.
Det bästa jag vet är att stå och titta på mina hundar när dom sträcker ut över de stora fälten med öronen fladdrande och med ett lyckligt leende i ansiktet.
Eftersom de numera håller sig någorlunda nära mig och lyssnar när jag kallar in så kan jag slappna av och bara njuuuuta!

Lilla Alma trippar på sidan om mig och är alldeles nöjd med att gå på grusvägen tillsammans med mig. Jag diskuterar livets stora frågor med henne och får precis de rätta svaren från henne. Emellanåt kommer både Doris och Selma till oss för att vara med i vårt samtal för att sedan springa iväg på sina små äventyr.
Ibland springer vi tillsammans över någon backe för att se vad som finns på andra sidan. Då är alla tre med på noterna. Dom älskar att springa tillsammans med mig och hoppar och skuttar förväntansfullt vid min sida eftersom jag rätt som det är kastar mig på marken och hittar någon skatt som vi kan dela.

Vi stannar vid ett vattenhål som i mina ögon inte ser så aptitlig ut men det tycker mina lurviga vänner. Dom dricker länge och vadar en stund bara för att det är skönt. Selma lägger sig ner för att bli blöt över hela kroppen och ser så där nöjd ut som bara en lycklig hund kan göra. Där har hon inga rädslor och behöver inte oroa sig över att bli påhoppad av någon hund. Vi är för det mesta alldeles ensamma där.
Emellanåt kopplar jag de stora för att dom ska lunka lite i långsammare takt. Det har dom inget emot för dom vet att jag kommer att släppa dom igen. Vi stannar upp och tränar något för att sedan vänta på ett frikommado och så är det fart och fläkt igen!
Sex hundögon studerar mig för att se om jag ska hitta på något roligt eller om man måste använda sin egen fantasi.

Vi slår oss ner på en stubbe och packar upp vår frukost. Sitter en lång stund och bara existerar. Tystnaden är total. Lugnet råder. Hundarna lägger sig ner vid mina fötter efter att ha mumsat i sig den macka jag alltid har med mig som dom får dela. Jag kan sitta en stund och filosofera över livet i allmänhet medan hundarna vilar upp sig inför nästa race. Det kan inte bli bättre än så här!

Vi går tillbaka till bilen för att köra hem och ta oss an dagens bestyr. Det är inte så svårt när man börjat dagen så här.

Ha en underbar dag!
Kram

Vintertid och vandrande tankar.

Godmorgon!

Uppe med tuppen idag. Tänk att en timme kan göra så mycket. Eftersom mina hundar inte har ställt om den inre klockan efter vintertid så blev Selma hungrig kvart över sex idag. Jag knep ihop ögonen en liten stund till men sömnen ville inte infinna sig igen så med en suck slängde jag benen över kanten och steg upp.
Nu sitter jag vid köksbordet och väntar på att klockan blir tillräckligt mycket för att gå första långrundan för dagen med hundarna. Om jag håller ut till nio så kanske vi kommer rätt i tid till imorgon.

Tankarna vandrar medan klockan släpar sig fram. Mannen sover fortfarande och hundarna har jag slängt ut i trädgården så här är tyst och lugnt.
Torsdagens händelser gnager fortfarande i bakhuvudet. Måste skaka av mig det.
Det hjälper inte att grubbla om det inte leder till en lösning. Lägg upp en plan och verkställ. Jag har tillräckligt med kunskaper för att veta vad jag ska göra!!

Söndagen innebär kurs här hemma ikväll och en helt ny planering ska göras på grund av de olika behov hundarna har. Det ska bli kul. Här ska jobbas på självförtroende, stress och en massa annat. Har en känsla av att vi får mycket användning av våra älskade filtar ikväll!
Mina hundar ska inte vara med så dom ska aktiveras innan på dagen så här är lugnt ikväll.
Doris ska jobba med att lära sig att stå med framtassarna på mina fötter.
Selma ska jag få att backa lite fler steg än de två hon envist har fastnat på.
Alma ska få visa mig något vi kan bygga vidare på. Hon testar så otroligt när klickern kommer fram så hon får bestämma vad vi ska göra.

Har lite annat hemrelaterat att pyssla med under dagen så det blir inte svårt att fylla tiden. Bl a ska en bit av bilen fästas så jag inte behöver stanna i mörker på E 22:an för att ta loss den från framhjulet som dessutom är det hjul som är närmast trafiken. Det var inte så kul att stanna flera gånger i torsdags när jag dessutom hade en blödande hand att ta hand om. Känns inte tryggt att sitta med ryggen mot trafiken när dom susar fram i 120 km bara några få meter ifrån en.

Känner att det nog inte kommer något gott ur de tankar som dyker upp i huvudet just nu så det är bäst att stänga av en stund och sätta igång med det praktiska istället. Känner att melankoli är på väg. Undrar varför?

Ha en underbar dag!
Kram

Uppdatering

Godmorgon!

Uppdatering av hälsotillstånd. Handen värker fortfarande vilket känns lite löjligt eftersom det enda man ser är små bitmärken och lite svullnader som verkar innehålla blodsamlingar. Det ser inte så farligt ut alls. Men ont gör det fortfarande.
Knät funkar så länge jag inte vrider det alls åt något håll.
Känner mig klen och eländig.

Nåja, skit i det nu. Det är helg och mysig frukost med alla tillbehör intas. Vad jag ska göra resten av dagen har jag ingen aning om ännu. Det blir nog en ganska lugn dag med tanke på invalidstatusen.
Hundarna går här och tycker att matte är jättetråkig så vad kan vara mer perfekt än att sätta igång hjärnan på dom.
Lite cirkuskonster kan man ju alltid hitta på. Hjärngympa så dom blir nöjda och trötta. Långpromenader är inte att tänka på så det får nog bli så.

Ha en underbar dag!
Kram

Förtvivlad och ledsen!

Godmorgon!

Med hänvisning till mitt förra inlägg så vill jag bara säga: man ska aldrig säga att ens hundliv är perfekt!!
Natten har jag tillbringat vridande mig fram och tillbaka i sängen av ångest och smärta. Jag är så ledsen och samtidigt arg på mig själv för att jag kunde vara så korkad!

Torsdagar ska ju bara rehabiliteringsdag för Selma hädanefter och igår var det dags. Jag packade glad i hågen in Selma i bilen och gav mig av mot Malmö. Jag hade bestämt att ta det väldigt lugnt med henne och bara låta henne vara på träningsplanen utan krav.
När vi kom dit var det lite gruff men det var inte så farligt. Hon var glad och samarbetsvillig även om hon var stressad så hon bara snurrade. De flesta hundarna där lärde sig snabbt att man inte skulle gå fram till Selma. Monicas hundar var helt underbara i det fallet.

Dock var det inte alla som var lika underbara på detta. Nåja, det gick hyfsat bra ändå. En schappe som fick fnatt krockade med mitt knä så det tjongade om det. Smärtan var omedelbar men gick över ganska fort igen. Trodde jag. Återkommer till det.

I slutet av lektionen kom ännu en schappe och alla hundarna släpptes lösa. Jag blev lite nervös men Selma gjorde lekinviter så jag släppte även henne. Som hon lekte och hade jätteroligt! Jag har sällan varit så glad och inte hon heller. Där skulle jag packat ihop och åkt hem!!!!!

Innan vi skulle åka hem satte jag mig med Selma på filten för en stunds avslappning och hon visade tydligt för de andra lösspringande hundarna att hon inte ville ha dom nära. En av ägarna var inte där alls och den andra stod ganska långt borta och verkade inte bry sig om mina förtvivlade försök att få hundarna att gå därifrån. Selma gick mer och mer upp i varv och till slut lät hon som om hon skulle göra ett riktigt utfall och där blev jag nervös för hon lät verkligen som om hon skulle attackera dom. Jag gjorde det mest korkade man kan göra. Det jag säger till alla att man inte ska göra. Jag kan bara skylla på min nervositet och det faktum att jag hade TVÅ hundar att hålla på avstånd. Vilket så klart inte lyckades. Dessa hundar läste inte Selma alls och när jag böjer mig ner för att försöka få Selmas uppmärksamhet hände det!

Selma högg mig i handen! Hårt! Blodet började rinna och i mitt chockade tillstånd rafsade jag ihop mina grejor och Selma utan att säga något till någon och åkte hem. Ett kanske konstigt sätt att reagera på men jag var i chock över vad min hund kunde göra och ville inte just där och då diskutera med någon det inträffade. Dessutom rann blodet längs handen ner på mina byxor och det enda jag hade att stoppa det med var en liten näsduk och den räckte inte långt. Jag ville bara hem!!!

I bilen på vägen hem kom tårarna kan jag lova. Jag var så ledsen över det som hänt och så arg på mig själv för mitt sätt att agera. Jag var så rädd att hon skulle skada en av hundarna och är trots allt tacksam att det var jag som fick hugget. Om någon av hundarna blivit bitna (trots att vi talat om för ägarna om Selmas problem) hade det förmodligen blivit diskutioner om min "galna" hund. Jag är så ledsen. Så ledsen. Hon är inte galen. Hon är bara så rädd. Hon vill inte bli trängd på det sätt hon blev. Idag är jag lite arg för att den ägaren som var där inte kom och hjälpte till. Hon måste ha sett hur förtvivlat jag försökte få bort hundarna.

Jag gick omplåstrad och lade mig och handen värkte våldsamt. Sömnen kom så småningom men några timmar senare vaknade jag med ett våldsamt värkande KNÄ! Och hand! Vad fan! Knäet hade jag ju inte känt något av på hela kvällen.

Nu sitter jag vid frukostbordet efter en natt utan sömn. Med värkande knä och hand. Funderande över vad jag kunde gjort annorlunda. Förmodligen massor. Jag vill dock påpeka att det inte var så lätt när jag inte fick bort hundarna. Hundar som inte lärt sig att läsa andra hundars signaler. Selma varnade mycket tydligt. Hon attackerade inte direkt. Hon gjorde helt rätt. Det var jag som gjorde fel. Jag är så ledsen för det. Så ledsen.
Nu ska jag fundera på hur jag ska gå vidare efter detta med Selma. Ge upp eller inte. Det återstår att se. Jag behöver nog några dagar på mig och fundera på det. Just nu är jag bara förtvivlad!

Ha en underbar dag!
Kram

Mitt hundliv.

Godmorgon!

Genom åren har här passerat en hel del hundar. Eftersom jag envisats med att ha fler än en åt gången så har det blivit många. Ibland har det varit upp till fyra stycken på en gång.
När jag var riktigt liten var jag livrädd för hundar och när familjen skaffade en liten blandras som skulle avlivas och min far (som var den största djurvän jag någonsin känt) hörde detta köptes hunden för en krona och han tog hem den. Lilla Sussie visade sig vara den underbaraste hund man kan tänka sig och snart var jag inte rädd för henne men för liten för att ta något ansvar för henne.

Fjorton år gammal lyckades jag tjata till mig en egen hund. Tuttan gjorde entré. En blandning även hon. Någon slags terrier och spets. Snabbaste lilla hunden i världen och så snäll. Lite rädd och osäker och på den tiden visste jag inte hur jag skulle hjälpa henne så det blev tyvärr så illa till slut att hon fick sluta sina dagar.

När jag skaffat egen familj började hundarna samlas här. Det har varit golden (så klart!), new foundland, tax, cairnterrier, chihuahua....ja, en hel del. Alla lika underbara. På olika vis. Det kan väl erkännas att på den tiden hade jag inte så mycket kunskaper om vad hundar behöver så dom gick mest här hemma på gården. Jag tror inte att dom hade det dåligt på något sätt men inte aktiverades dom så mycket. Med tre små barn samtidigt hade man ju en hel del att göra men lurviga vänner fanns här överallt.

Golden har jag i stort sett alltid varit trogen och med dom två jag har idag tillsammans med lilla spetsen Alma anser jag mig ha den perfekta lilla hundflocken. Allting funkar så bra. Jag hoppas få behålla denna flock i många år. Kan inte tänka mig något annat. När jag nu sitter och tittar på dom när dom alla tre ligger vid mina fötter svämmar hjärtat över. Numera har jag hundar som får all aktivitet dom behöver. Dom vet att dom är älskade. Vi har det bra.

När jag då tänker på de hundar jag hade på den tiden man inte visste något om klicker, positiva metoder osv sticker det till lite i hjärtat. Dom borde ha fått leva lika bra liv som mina nuvarande hundar. Ok, man visste ju inget annat men ändå. Dom hade verkligen varit värda det. Vilken tur för hundarna att man idag har en annan syn på dessa trogna, härliga djur.
Tänk att det då finns de som sitter kvar i det gamla sättet att tänka. Som inte ser hur mycket längre man kommer när hunden får vara hund och vi anpassar oss lite mer efter deras sätt att lära och tänka.
Jag önskar att jag hade vetat vad jag vet idag med mina tidigare hundar. Jag tröstar mig med att dom nog hade det ganska bra ändå.

Ha en underbar dag!
Kram

En dag på jobbet.

Godmorgon!

Så sitter man där med lite täppt näsa och småfrusen kropp. Detta kommer inte att störa min dag nämnvärt för det har jag bestämt!!
Ett kärt besök blev inställt så nu sitter jag här och funderar på vad jag ska göra av denna förmiddag. Det finns massor av nyttiga saker att göra men jag kan nog skylla på min begynnande förkylning för att inte göra dom.

Hundarna verkar trötta idag och gick som vanligt och tog en extra morgonlur efter frukosten. Själv sitter jag och slösurfar och kommunicerar på alla dessa nya sätt att prata med sina vänner på. Jag undrar hur många "samtal" jag missar för att jag inte har riktigt koll på alla ställen.

Igår var det en bra dag. Kurserna gick strålande även om en del hundar var trötta och ofokuserade. Dom är så duktiga. Ett litet problem fick jag ta hand om. En liten (inte så liten) gosse som är mitt i sin jobbigaste period med ägare som inte riktigt förstår honom. Jag kan inte sluta förvåna mig över hur somliga inte lär sig att läsa sina hundar och missförstår dom hela tiden. Å andra sidan är det därför dom går kurs och mitt jobb att lära dom. Dessutom fick jag ta till hela min övertalningsförmåga för att avråda avel på hunden. Han är döv på ena örat och att ta valpar på honom vore så dumt. Jag anser att han behöver kastreras (något jag i vanliga fall är försiktig med att råda till) för att dom lättare ska kunna hantera honom. Det är synd när man möter motstånd på självklara saker. Jag tror jag lyckades för dom skulle ringa veterinären idag enligt vad dom sa i alla fall.

Man har ett väldigt intressant jobb. Ingen dag är den andra lik. Man får vara flexibel till tusen och anpassa sig snabbt efter situationer. För det mesta går det bra och igår var en sådan dag. Jag kunde köra hem trött, frusen men mycket nöjd med vetskapen att jag nog gjort ännu en bra dag på jobbet.

Ha en underbar dag!
Kram

Katastrof eller?

Godmorgon!

Gårdagens kurs var verkligen ingen höjdare. En timme ägnades åt att försöka få hundarna att göra någonting över huvudtaget! Vi lyckades inte!

Ingen hund funkade. Alls. Jag jobbade så svetten lackade för att få någonting gjort. Men icke! Hundarna ville inte vara på träningsplanen alls. Det var ingen dålig stämning bland hundarna så det berodde inte på det. En av deltagarna hade en intressant teori. Jag lyser upp området med bygglampor och sladdarna ligger i gräset. Vi har jordfelsbrytare men ett litet läckage av ström kan ha orsakat hundarnas ovilja att vara där. Dom kanske kände något i marken. Vem vet.
Vad som lite stärker den teorin är att mina egna inte ens ville gå dit efter lektionen. Något dom alltid gör för att nosa och se om någon tappat något gott.
Om inte det var ström vad i all sin dar var det då??

Jag kände mig inte alls nöjd när jag kom in efteråt och det är en känsla som inte vill lämna mig. Jag har ganska höga krav på mig själv men eftersom det är levande varelser vi jobbar med så får jag anpassa mig efter hundarnas dagsform. Dom påverkar dessutom varandra så jag kan gå så långt som att säga att det var en katastrof igår. Inte kul!

Genast börjar jag fundera på vad jag kunde gjort för att få igång hundarna. En sak är säker. Med så olika behov i gruppen kommer jag inte att kunna hålla en ren inkallning/lösträningskurs och får helt tänka om till nästa söndag. Det är lite kul i och för sig. En utmaning! En hund behöver tagga ner sin stress, en hund är fruktansvärt osäker, en hund är skadad och går på smärtstillande och får inte springa osv.

Det blir nog till att göra det till en blandkurs där jag får lägga upp en planering för varje hund. När jag tänker efter så är det det jag gör hela tiden. Individanpassade kurser!! Det är så vi jobbar här på Bonizas Hundskola. Varje hund ska få det den behöver för att bli en trevlig familjemedlem. Det blir nog så bra så.

Ha en underbar dag!
Kram