Godmorgon!
Jag stiger upp enbart för att Selma är hungrig och vill ha sin frukost annars hade jag nog stannat i sängen hela dagen. Ja ja, jag vet att inte hunden ska bestämma när jag ska stiga upp men har jag vaknat är det en massa behov som påkallar aktivitet även från mig så att ligga kvar är inte ett alternativ.
När jag kommer in i badrummet är det svårt att inte möta sin egen spegelbild eftersom vi har en ganska stor spegel och jag blir rädd för mig själv. Vem fan är den bild som möter mig? Den som i jämförelse får Einstein att se ut som om han just kommit från frisören?
Jag vet inte vad min frissa tänkte på sist hon klippte mig. Ingenting på sidorna och på toppen har hon lämnat en massa hår som står på alla håll och kanter. Det är en daglig kamp att få håret att ligga någorlunda på plats. Jag hatar när hårvården tar mer än tre minuter så varje dag förbannar jag den dag jag bestämde mig för att klippa av allt håret för att det skulle vara bekvämt. Innan satte jag upp det i en knut eller svans och så var det färdigt. Nu är det kullar, virvlar och hål som ska gömmas och rättas till. Trött!!
Gissa om jag är glad för att det är mössväder just nu!
Så. Härmed utfärdas en allmän varning! Från och med nu låter jag håret växa vilt ett tag. Tills det går att klippa i någon mer anständig frisyr. Under tiden får jag väl gömma det i en scarfs eller fylla skulten med klämmor och annat för att hålla det på plats. Jag får låta bli att flyga under tiden för metalldetektorn kommer att flippa ut när jag kommer med allt skrot i håret. Inte för att jag har några planer på att flyga men i alla fall.
Ha en underbar dag!
Kram
tisdag 7 februari 2012
måndag 6 februari 2012
Inkallningsvecka.
Godmorgon!
Känner försiktigt efter om gårdagens frysande inifrån själen sitter kvar och kanske har blivit någon sjuka men det verkar inte så. Fryser gör jag fortfarande men det är inte så konstigt. Det är bara och titta på termometern. Den står på -12,3 grader och även om jag sitter i ett "varmt" kök så räcker vetskapen om att det är så kallt ute för att jag ska frysa. Det är inte så varmt i köket heller men öka värmen vill jag inte. Tar på en extra kofta istället. Det är billigare.
Doris tog en väldigt snabb runda, utan att kissa, och smet snabbt in i varma sängen igen utan frukost som vanligt. Måndagen har inte börjat för hennes del.
De andra två ligger och smälter maten och endast jag är kvar uppe.
Det är en skön stund på morgonen när jag får sitta och läppja på en god kopp te och vakna till livs.
Måndagar betyder jobb och denna vecka står det inkallning på schemat på alla kurserna. En av favoritlektionerna. Fart och fläkt ska vi ha och det kommer vi att behöva så inte deltagarna fryser till ispinnar.
Jag har heroiska kunder för jag hör sällan någon som klagar nämnvärt. Vi ska ha kul!
Jag ska, som vanligt, påminna om att inte tjata på hunden. Ingen lyssnar på tjat. Inte hunden heller. Träna in kommandot ordentligt innan du försöker kalla in när hunden är upptagen av annat. Träning: ingen störning - liten störning - stor störning. I den ordningen!
Inget annat!
Jag börjar alltid med att dom får träna hundens namn. Men, säger många, min hund vet redan vad den heter. Det vet den kanske men hur många hundar reagerar genast när den hör sitt namn? Vänder förväntansfullt på huvudet för att något kul händer hos matte eller husse när den hör sitt namn. Hur många av oss kan med handen på hjärtat säga att vi aldrig använder hundens namn när vi är arg på hunden? Jag bara undrar. Att hunden uppmärksammar oss när vi ropar deras namn är en förutsättning för att hunden sen ska komma på "hit". Bryr den sig inte om oss när vi gör en uppmärksamhetssignal så lär den inte komma när vi gör inkallningen heller.
Så. Vi börjar med att ladda namnet positivt. Då blir det mycket lättare med fortsättningen. Lek och bus är en viktig ingrediens på inkallningslektionen.
Nu är jag laddad inför kvällens lektion. Det ska bli kul. Som vanligt.
Ha en underbar dag!
Kram
söndag 5 februari 2012
Men sen!
Godmorgon!
Min arma kropp! Jag känner mig hundra år gammal idag och det är inte någon pigg hundraåring inte. Ryggen värker. Mitt gamla diskbråck bråkar med mig idag. Huvudet värker så där lite malande. Ingen direkt huvudvärk. Mer som om jag varit ute och slarvat vilket jag inte har något minne av att jag gjorde igår. Det beror inte på att jag varit så packad att jag inte kommer ihåg att jag varit ute på galej. Kvällen tillbringades som vanligt i soffan framför tv:n.
Om man nu ska känna sig bakfull är det orättvist om man inte haft roligt innan.
Jag lovade mig själv inatt när jag som vanligt låg och tittade på insidan av ögonlocken att jag skulle göra söndagen till en riktig hundträningsdag och det tänker jag minsann göra även om kroppen värker. Man kanske skulle lära hundarna att ge mig ryggmassage. Det är inte så svårt. Tasstarget på en lapp som man, när hunden lärt sig krafsa på lappen, sätter på ryggen och vips så har dom lärt sig det. Om det är svårt att få hunden att krafsa lägger man lite godis under en filt och sätter lappen ovanpå. Klickar kvickt som tanken när hunden börjar krafsa för att få fram godiset. Det låter väldigt enkelt men så klart tar det tid och det ska det göra också men en kul utmaning är det. Vem krafsar bäst tro?
Kanske man skulle trotsa kylan och gå ut och lägga ett litet spår. Jag har alla tillbehör i frysen i form av rådjur- vildsvin- hjortklövar så det är bara att tina och det går jättebra att spåra i snö. Lite varm choklad i en termos. Ett par ostmackor and we are good to go!
Detta låter väl ambitiöst och bra. Nu ska jag bara tala om för min arma kropp att vi ska vara aktiva idag. För ögonblicket har frukostbordet en förfärlig dragningskraft och jag blir nog här en liten stund till. Men sen............!
Ha en underbar dag!
Kram
lördag 4 februari 2012
Gör om. Gör rätt.
Godmorgon!
Hur man gör så många fel man kan när man ska klickerträna hundar:
Man tränar tre hundar på samma gång. Resultat: hundar bevakar varandra och står på mina fötter för att vara främst.
Man trugar hunden som inte vill jobba istället för att leka upp den. Resultat: hund segar och ser ut som om den fått stryk.
Man har ingen plan på det man ska göra och belönar osammanhängande. Resultat: hund förvirrad och lägger av.
Man tränar trots att man inte alls är på humör. Resultat: glädjen lyser med sin frånvaro och hunden tycker inte att det är roligt.
Klickerträning är fantastiskt! När man gör rätt. När man som jag gjorde igår tar fram klickern och egentligen bara gör det för att man ska göra något hade det varit bättre om jag hoppat omkring som en loppa med dom och bara lekt. Vi hade fått ungefär samma resultat då. Nämligen ingenting!
Nu envisades jag och lyckades förstöra det vi påbörjat. Doris som ska lära sig att liggande dutta på sin baktass gjorde allt utom det och jag klickade för både det ena och det andra. Helt osammanhängande. Resultatet blev att hon likt en svan på speed svängde på huvudet både hit och dit och fattade ingenting. Till slut la hon av och gick och lade sig i hallen. Låg där och blängde på mig som om jag gett henne stryk.
Jag, som inte ville ge upp dagens klickerträning, övergick till Alma som ska lära sig att steppa med framtassarna. Något hon redan gör så fort klickern kommer fram så det borde inte vara så svårt. Även detta lyckades jag förstöra. Hon steppade och jag segade och klickade när hon blev frustrerad och backade. Eftersom hon är väldigt klickerklok trodde hon att hon skulle steppa och sedan backa och hur ska jag nu få bort det kan man undra.
Inte lärde jag mig något av detta inte. Nejdå, över till Selma. Hon ska lära sig att virra på huvudet när jag ställer en fråga som t ex "vill du duscha?" Hon lade sig ner och jag tyckte att det kunde hon väl få göra. Det ska väl gå att lära henne virra på huvudet liggande. Jag har haft henne stående innan när vi tränat detta och vad gjorde hon nu då? Hon trodde så klart att vi tränade vila (hon ska lägga huvudet på tassarna) vilket hon redan kan. Inte vaknade jag och insåg vad jag gjorde för fel. Nej, jag fortsatte och klickade för fel saker hela tiden. Hon fattade ingenting och lade av även hon.
Som sagt. Klickerträning är fantastiskt. När man gör rätt. Om man som jag inte har koll på någonting och tränar trots att man inte är på humör då blir det så här. Nu har jag en massa saker att träna bort istället. Smarta jag!
Gör om! Gör rätt! Framför allt: träna inte om du inte är på humör!
Ha en underbar dag!
Kram
Hur man gör så många fel man kan när man ska klickerträna hundar:
Man tränar tre hundar på samma gång. Resultat: hundar bevakar varandra och står på mina fötter för att vara främst.
Man trugar hunden som inte vill jobba istället för att leka upp den. Resultat: hund segar och ser ut som om den fått stryk.
Man har ingen plan på det man ska göra och belönar osammanhängande. Resultat: hund förvirrad och lägger av.
Man tränar trots att man inte alls är på humör. Resultat: glädjen lyser med sin frånvaro och hunden tycker inte att det är roligt.
Klickerträning är fantastiskt! När man gör rätt. När man som jag gjorde igår tar fram klickern och egentligen bara gör det för att man ska göra något hade det varit bättre om jag hoppat omkring som en loppa med dom och bara lekt. Vi hade fått ungefär samma resultat då. Nämligen ingenting!
Nu envisades jag och lyckades förstöra det vi påbörjat. Doris som ska lära sig att liggande dutta på sin baktass gjorde allt utom det och jag klickade för både det ena och det andra. Helt osammanhängande. Resultatet blev att hon likt en svan på speed svängde på huvudet både hit och dit och fattade ingenting. Till slut la hon av och gick och lade sig i hallen. Låg där och blängde på mig som om jag gett henne stryk.
Jag, som inte ville ge upp dagens klickerträning, övergick till Alma som ska lära sig att steppa med framtassarna. Något hon redan gör så fort klickern kommer fram så det borde inte vara så svårt. Även detta lyckades jag förstöra. Hon steppade och jag segade och klickade när hon blev frustrerad och backade. Eftersom hon är väldigt klickerklok trodde hon att hon skulle steppa och sedan backa och hur ska jag nu få bort det kan man undra.
Inte lärde jag mig något av detta inte. Nejdå, över till Selma. Hon ska lära sig att virra på huvudet när jag ställer en fråga som t ex "vill du duscha?" Hon lade sig ner och jag tyckte att det kunde hon väl få göra. Det ska väl gå att lära henne virra på huvudet liggande. Jag har haft henne stående innan när vi tränat detta och vad gjorde hon nu då? Hon trodde så klart att vi tränade vila (hon ska lägga huvudet på tassarna) vilket hon redan kan. Inte vaknade jag och insåg vad jag gjorde för fel. Nej, jag fortsatte och klickade för fel saker hela tiden. Hon fattade ingenting och lade av även hon.
Som sagt. Klickerträning är fantastiskt. När man gör rätt. Om man som jag inte har koll på någonting och tränar trots att man inte är på humör då blir det så här. Nu har jag en massa saker att träna bort istället. Smarta jag!
Gör om! Gör rätt! Framför allt: träna inte om du inte är på humör!
Ha en underbar dag!
Kram
fredag 3 februari 2012
Mina barn.
Godmorgon!
Sitter med min Iphone vid min sida och "lyssnar" på när barnen har en morgonkonversation via chatten. En sitter på ett tåg på väg till jobb i Schweiz, en sitter i Lund och en i Malmö. Dom småsnackar om ingenting egentligen men man kan höra sammanhållningen trots det stora avståndet. Vi har en gruppchatt som vi kallar "allmänt familjesnack" där vi alla ser vad alla skriver.
Jag är så tacksam för att alla har jobb. Alla har dessutom väldigt bra jobb. Jag har inte riktigt klart för mig vad yngsta sonen egentligen gör där nere i Schweiz men han jobbar på ett stort läkemedelsföretag och har hela Asien, Australien och USA på sitt bord. Han trivs så bra och han skiftar mellan tyska och engelska hela dagarna. Jag är så stolt!
Dottern med sin biblioteksutbildning i botten tillsammans med högskoleutbildning i japanska svänger sig med alla möjliga språk. Obegripliga för de flesta. Jag är så stolt!
Äldsta sonen som är företagets mest populära rörläggare med kunder som kräver att det ska vara han som kommer när dom ringer för att han är så omtyckt och skicklig när han bygger badrum. Jag är så stolt!
Låter det skrytigt? Ja, det kanske det gör men mina barn förtjänar att mamma skryter om dom. Dom är min stora glädje i livet. Jag är så otroligt stolt över dom. Kan man vara något annat med barn som har väldigt hög arbetsmoral, vänliga mot alla, omtänksamma om varandra, ärliga och kärleksfulla.
Som ställer upp utan att blinka om man behöver det.
Ingenting är viktigare i livet än att dom har det bra. Dom har precis som alla andra fått smällar i livet. Dom är alla kring 30 och det vore konstigt om man då inte fått en och annan smäll. Sina goda hjärta har dom kvar trots det. Jag kan luta mig tillbaka och låta dom leva sina liv. Om någon av dom behöver mamma finns hon här. Alltid! När vi träffas ser man kärleken dom har för varandra. Syskontjafs existerar inte.
Snart kommer sonen i Schweiz hem en vecka och då ska vi träffas allihop och krama om varandra. Jag älskar er!
Ha en underbar dag!
Kram
Sitter med min Iphone vid min sida och "lyssnar" på när barnen har en morgonkonversation via chatten. En sitter på ett tåg på väg till jobb i Schweiz, en sitter i Lund och en i Malmö. Dom småsnackar om ingenting egentligen men man kan höra sammanhållningen trots det stora avståndet. Vi har en gruppchatt som vi kallar "allmänt familjesnack" där vi alla ser vad alla skriver.
Jag är så tacksam för att alla har jobb. Alla har dessutom väldigt bra jobb. Jag har inte riktigt klart för mig vad yngsta sonen egentligen gör där nere i Schweiz men han jobbar på ett stort läkemedelsföretag och har hela Asien, Australien och USA på sitt bord. Han trivs så bra och han skiftar mellan tyska och engelska hela dagarna. Jag är så stolt!
Dottern med sin biblioteksutbildning i botten tillsammans med högskoleutbildning i japanska svänger sig med alla möjliga språk. Obegripliga för de flesta. Jag är så stolt!
Äldsta sonen som är företagets mest populära rörläggare med kunder som kräver att det ska vara han som kommer när dom ringer för att han är så omtyckt och skicklig när han bygger badrum. Jag är så stolt!
Låter det skrytigt? Ja, det kanske det gör men mina barn förtjänar att mamma skryter om dom. Dom är min stora glädje i livet. Jag är så otroligt stolt över dom. Kan man vara något annat med barn som har väldigt hög arbetsmoral, vänliga mot alla, omtänksamma om varandra, ärliga och kärleksfulla.
Som ställer upp utan att blinka om man behöver det.
Ingenting är viktigare i livet än att dom har det bra. Dom har precis som alla andra fått smällar i livet. Dom är alla kring 30 och det vore konstigt om man då inte fått en och annan smäll. Sina goda hjärta har dom kvar trots det. Jag kan luta mig tillbaka och låta dom leva sina liv. Om någon av dom behöver mamma finns hon här. Alltid! När vi träffas ser man kärleken dom har för varandra. Syskontjafs existerar inte.
Snart kommer sonen i Schweiz hem en vecka och då ska vi träffas allihop och krama om varandra. Jag älskar er!
Ha en underbar dag!
Kram
torsdag 2 februari 2012
Sänk kraven!
Godmorgon!
Det finns många anledningar till att en hund inte funkar på träningen. En av dom är......vi!
Våra hundar är hyperkänsliga för vår sinnesstämning. Det har jag fått bevisat med mina egna så många gånger. Ta Alma t ex som känner när jag är på väg att få ett migränanfall innan jag själv känner att det är på väg.
Är jag trött och trotsar det för att jag tycker att vi ska träna blir det inte så bra. Det är likadant varje gång. Hundarna såsar och det blir bara en massa trams.
Jag hade detta på kursen igår. En matte som var jättetrött efter jobb och hunden, som vanligtvis är hur duktig som helst, förstod inte alls vad hon ville att han skulle göra. Hon blev irriterad och det blev bara värre så klart.
Jag var där och sa till henne: sänk kraven!
En matte vars hund var jättetrött redan från början hade fullt sjå med att försöka få hunden att göra någonting alls rätt. Hunden studsade och red på henne och jag var där och sa: sänk kraven!
En hund på väg in i löpet och hade stängt av hörseln helt och hållet. Matte kämpade och jag sa, ja just det, : sänk kraven!
En viktig sak man måste lära sig när man håller på med hundar, och det har jag tjatat om många gånger, är läs av din hund och läs av dig själv! Om hunden inte beter sig som vanligt finns det en anledning. Det finns många saker som gör att det inte funkar. De jag nämnt ovanstående är bara några exempel. Att sänka kraven är det man måste göra. Om man är på kurs det vill säga. Tränar man hemma tycker jag att man ska låta bli helt och hållet tills både hunden och jag är i balans igen.
Jag har, som mina kära läsare vet, varit ur balans länge och jag kan lova att det återspeglas i mina hundar och vår träning! Nu har ju detta pågått så länge att jag måste i alla fall träna emellanåt trots att jag nog skulle låta bli men jag har väldigt låga krav på vad vi ska göra och vad dom ska prestera. För det mesta blir det mest lek med en och annan övning emellan. Känner jag att det inte funkar alls bara leker vi. Det är lydnadsträning så god som någon.
Detta fick jag springa runt och påminna mina trötta deltagare om igår när jag såg att irritationen låg på lur. Det var mycket kravlös lek på träningplanen på lektionerna. Om någon hund gjorde något bra var jag genast där och sa: paus! Pausa alltid när det går som bäst! Både hund och ägare börjar nästa träningspass på rätt nivå om man slutar när det går bra.
Lektionerna avslutades med något hundarna kan och då kunde man gå hem med sin lilla lurviga kompis och ändå känna sig nöjd trots att det kanske inte gått så bra i det stora hela.
Ha en underbar dag!
Kram
Det finns många anledningar till att en hund inte funkar på träningen. En av dom är......vi!
Våra hundar är hyperkänsliga för vår sinnesstämning. Det har jag fått bevisat med mina egna så många gånger. Ta Alma t ex som känner när jag är på väg att få ett migränanfall innan jag själv känner att det är på väg.
Är jag trött och trotsar det för att jag tycker att vi ska träna blir det inte så bra. Det är likadant varje gång. Hundarna såsar och det blir bara en massa trams.
Jag hade detta på kursen igår. En matte som var jättetrött efter jobb och hunden, som vanligtvis är hur duktig som helst, förstod inte alls vad hon ville att han skulle göra. Hon blev irriterad och det blev bara värre så klart.
Jag var där och sa till henne: sänk kraven!
En matte vars hund var jättetrött redan från början hade fullt sjå med att försöka få hunden att göra någonting alls rätt. Hunden studsade och red på henne och jag var där och sa: sänk kraven!
En hund på väg in i löpet och hade stängt av hörseln helt och hållet. Matte kämpade och jag sa, ja just det, : sänk kraven!
En viktig sak man måste lära sig när man håller på med hundar, och det har jag tjatat om många gånger, är läs av din hund och läs av dig själv! Om hunden inte beter sig som vanligt finns det en anledning. Det finns många saker som gör att det inte funkar. De jag nämnt ovanstående är bara några exempel. Att sänka kraven är det man måste göra. Om man är på kurs det vill säga. Tränar man hemma tycker jag att man ska låta bli helt och hållet tills både hunden och jag är i balans igen.
Jag har, som mina kära läsare vet, varit ur balans länge och jag kan lova att det återspeglas i mina hundar och vår träning! Nu har ju detta pågått så länge att jag måste i alla fall träna emellanåt trots att jag nog skulle låta bli men jag har väldigt låga krav på vad vi ska göra och vad dom ska prestera. För det mesta blir det mest lek med en och annan övning emellan. Känner jag att det inte funkar alls bara leker vi. Det är lydnadsträning så god som någon.
Detta fick jag springa runt och påminna mina trötta deltagare om igår när jag såg att irritationen låg på lur. Det var mycket kravlös lek på träningplanen på lektionerna. Om någon hund gjorde något bra var jag genast där och sa: paus! Pausa alltid när det går som bäst! Både hund och ägare börjar nästa träningspass på rätt nivå om man slutar när det går bra.
Lektionerna avslutades med något hundarna kan och då kunde man gå hem med sin lilla lurviga kompis och ändå känna sig nöjd trots att det kanske inte gått så bra i det stora hela.
Ha en underbar dag!
Kram
onsdag 1 februari 2012
Man lär sig nya saker.
Godmorgon!
Igår lärde jag mig något nytt. En nog så viktig sak. När man gör saker som kan vara svåra att förstå vid blotta anblicken ska man förklarar för resten av deltagarna vad man håller på med. Jag talar så klart om mina kurser där vi har en sjukt stressad blandis som tuggar frenetiskt på både koppel och matte. Hunden är urstark och matte ha väldigt svårt för att hålla henne. När hon "flippar" ut finns det inget annat matte kan göra än att binda henne och lämna henne tills hon har lugnat ner sig. Tro mig, vi har provat allt annat!
Några av de andra deltagarna tyckte väldigt synd om hunden som inte kunde vara med dom andra och frågade varför vi gjorde så. Hon är nämligen inte det minsta aggressiv. Bara glad! Dom tyckte nog inte det var så snällt att binda henne vid staketet. Jag fick förklara och alla förstod. På sätt och vis är jag glad att dom reagerade. Det innebär ju att alla är snälla vid sina hundar. :)
Det visade sig att detta är rätt sätt att hantera problemet. Hunden fick lugna ner sig och som belöning fick hon vara med matte igen och jobba vilket hon tycker är jätteroligt. Hon kunde till och med hälsa på en annan hund utan att stressa upp sig. Matte jobbade med enkla saker med henne och det går nu framåt med små, små steg.
Alla såg detta och insåg att det nog inte var elakt utan en hjälp för hunden som inte mår bra men som förhoppningsvis kommer att göra det när vi har jobbat ett tag med henne på detta sätt.
En förklaring var nödvändig och jag är glad att man frågade istället för att gå och undra och tycka att jag var elak.
Vi fick som vanligt gå utanför planeringen eftersom det eviga problemet med hundmöte kom upp till diskussion. Det är väldigt många som har problem med detta så det blev en massa övningar och prat om detta istället. Jag har inga problem med hundmöte med mina hundar. Dom får nämligen nästan aldrig hälsa på andra hundar när dom är kopplade. Dom har därmed ingen förväntan på mötande hundar och vi kan passera utan problem. Det är många som även här tycker synd om hunden för att "dom tycker ju det är så roligt att hälsa".
Behöver verkligen hunden hälsa på alla dom möter? Det gör inte jag. Det skulle vara väldigt jobbigt att gå på gågatan en lördagsförmiddag och hälsa på alla man möter. Dessutom har jag inte behov av att hälsa på främmande människor som jag inte kommer att ha någon relation med överhuvudtaget. Så är det för hunden också!
Hunden behöver endast några få bekanta och några kompisar. Dom andra behöver man inte bry sig om alls. Det blir lugnt på promenaden. Det ska vara roligt att gå ut och gå men hunden. Inte en evig kamp för att hunden drar som en oxe så fort den ser en annan hund.
Dessutom är det oftast inte lek det är frågan om om det är vuxna hundar. Man ska kolla varandras status. Hur nära löp är du? Är du bättre riksbetäckare än jag? osv.
Låt promenaden handla om du och hunden istället. Gör något roligt med hunden emellanåt så förväntan ligger på dig istället för på allting som händer runt omkring. Däremellan går hunden och "läser tidningen" och det är fullt tillräckligt.
Ha en underbar dag!
Kram
Igår lärde jag mig något nytt. En nog så viktig sak. När man gör saker som kan vara svåra att förstå vid blotta anblicken ska man förklarar för resten av deltagarna vad man håller på med. Jag talar så klart om mina kurser där vi har en sjukt stressad blandis som tuggar frenetiskt på både koppel och matte. Hunden är urstark och matte ha väldigt svårt för att hålla henne. När hon "flippar" ut finns det inget annat matte kan göra än att binda henne och lämna henne tills hon har lugnat ner sig. Tro mig, vi har provat allt annat!
Några av de andra deltagarna tyckte väldigt synd om hunden som inte kunde vara med dom andra och frågade varför vi gjorde så. Hon är nämligen inte det minsta aggressiv. Bara glad! Dom tyckte nog inte det var så snällt att binda henne vid staketet. Jag fick förklara och alla förstod. På sätt och vis är jag glad att dom reagerade. Det innebär ju att alla är snälla vid sina hundar. :)
Det visade sig att detta är rätt sätt att hantera problemet. Hunden fick lugna ner sig och som belöning fick hon vara med matte igen och jobba vilket hon tycker är jätteroligt. Hon kunde till och med hälsa på en annan hund utan att stressa upp sig. Matte jobbade med enkla saker med henne och det går nu framåt med små, små steg.
Alla såg detta och insåg att det nog inte var elakt utan en hjälp för hunden som inte mår bra men som förhoppningsvis kommer att göra det när vi har jobbat ett tag med henne på detta sätt.
En förklaring var nödvändig och jag är glad att man frågade istället för att gå och undra och tycka att jag var elak.
Vi fick som vanligt gå utanför planeringen eftersom det eviga problemet med hundmöte kom upp till diskussion. Det är väldigt många som har problem med detta så det blev en massa övningar och prat om detta istället. Jag har inga problem med hundmöte med mina hundar. Dom får nämligen nästan aldrig hälsa på andra hundar när dom är kopplade. Dom har därmed ingen förväntan på mötande hundar och vi kan passera utan problem. Det är många som även här tycker synd om hunden för att "dom tycker ju det är så roligt att hälsa".
Behöver verkligen hunden hälsa på alla dom möter? Det gör inte jag. Det skulle vara väldigt jobbigt att gå på gågatan en lördagsförmiddag och hälsa på alla man möter. Dessutom har jag inte behov av att hälsa på främmande människor som jag inte kommer att ha någon relation med överhuvudtaget. Så är det för hunden också!
Hunden behöver endast några få bekanta och några kompisar. Dom andra behöver man inte bry sig om alls. Det blir lugnt på promenaden. Det ska vara roligt att gå ut och gå men hunden. Inte en evig kamp för att hunden drar som en oxe så fort den ser en annan hund.
Dessutom är det oftast inte lek det är frågan om om det är vuxna hundar. Man ska kolla varandras status. Hur nära löp är du? Är du bättre riksbetäckare än jag? osv.
Låt promenaden handla om du och hunden istället. Gör något roligt med hunden emellanåt så förväntan ligger på dig istället för på allting som händer runt omkring. Däremellan går hunden och "läser tidningen" och det är fullt tillräckligt.
Ha en underbar dag!
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)