torsdag 13 oktober 2011

Valpkurs med bekymmer.


Godmorgon!

Varje gång jag startar nya valpkurser tar jag på första lektionen upp det viktiga med att inte motionera valpen. Valpar ska inte ut på långa promenader för att tröttas ut vilket ofta är det deltagarna säger att dom måste göra för att valpen ska vara lugn inomhus. Ganska snart upptäcker dom att dom fått en hund som är stirrig och oförmögen att slappna av.
Dom hamnar i en ond cirkel där valpen bara blir värre och värre.

Kommer man då på valpkurs först när valpen är fyra-fem månader gammal har det redan blivit riktigt illa och dom står där på kursen med en hund som sliter hit och dit och far runt som en liten galning. Det är ganska lätt för oss att se vilka valpar som är igång alldeles för mycket.

De flesta ser ut som fågelholkar när man talar om att en 8 veckors valp bara ska promenera ca fem minuter om dagen. För övrigt ska dom bara ut till sin lilla toalett och göra vad dom ska och busa lite. Jag har varit med om valpar som joggat med sin ägare flera kilometer varje dag när dom är tre månader gamla! Jag kan säga att den hunden var det riktigt illa med!

Dom flesta tar dock snabbt till sig den information jag ger där jag jämför valpen med valparna i vargflocken som håller sig hemma omkring lyan och inte följer med på jakt eller patrullera av reviret. Man nickar och tittar lite bekymrat ner på sin lilla valp och undrar om det är kört nu.

Nej, det är det inte. Hunden är fortfarande valp när den kommer till valpkursen och tillräckligt ung för att ganska enkelt bryta denna uppåtgående spiral som inte är bra för den.
Jag brukar ge rådet att sluta med de långa promenaderna och låta valpen jobba med lilla huvudet istället och samtidigt vara beredd på att beteendet först ökar för att sedan lägga sig på en normal nivå. Valpar ska fara runt lite och vara busiga. Det tillhör valpålderna men man måste hjälpa dom att slappna av så dom vilar de där ca 15-18 timmarna om dygnet dom behöver.
Det kräver mycket energi att växa och det gör man bäst när man vilar.
Det finns faktiskt valpar som slutar växa för att dom är igång alldeles för mycket.

Som vanligt på gårdagens första lektion stod jag med några bekymrade valpägare som insåg att dom gjort detta misstag och jag fick lugna dom med att detta går att lösa.
Dom har ju varit så kloka att dom anmält sig till en valpkurs där dom kan få hjälp med att rätta till det som dom, av okunskap, inte gjort rätt.
Det här fixar vi. Så klart!

Ha en underbar dag!
Kram

onsdag 12 oktober 2011

Sjukt gnällig!

Godmorgon!

Dagen börjar inte så bra. Halsont och en inre kyla som känns som om jag sitter i ett kylskåp gör att jag sitter här och tycker synd om mig själv. Jag är väldigt gnällig när jag är sjuk så idag är jag inte så kul att umgås med. Sjuk är jag men jobba ska jag ändå. Det kan inte hjälpas. Det blir till att dra på sig hela vintergarderoben och le som vanligt.

Eftersom jag är sjuk och gnällig så fokuserar jag så klart på saker som irriterar mig. Nämligen hundägare som har ett problem med sin hund och mörkar för att det inte ska låta så illa. Hur fasen ska man kunna hjälpa om dom inte är ärliga med vad dom gör med sin hund. Man kanske inte inser att jag faktiskt kan se saker både på hunden och ägaren men i vissa fall kan jag det. Är man egentligen intresserad av att lösa problemet när man inte ens är ärlig när man ska svara på frågor jag ställer för att försöka hjälpa?

Är du hård med din hund? Nej. I nästa sekund lappar man till sin hund för något den gör och hävdar fortfarande att man inte är hård mot hunden! Ok. Man kan ha olika åsikter om vad som är att vara hård eller inte men när man har förklarat vid flera tillfällen att det är fullständigt fatalt att ta till våld då kan man undra hur man tänker. Visst kan man bli frustrerad och tappa det ibland men här kan jag se att det inte bara är ibland och problemet förmodligen beror på just det faktum att man tar till handgripligheter alltför ofta. JAG KAN INTE HJÄLPA OM DU INTE ÄR ÄRLIG!!

Det är då man ska ta till den diplomatiska sidan av sig själv men när man har sagt saker gång på gång och det bara fortsätter då vill jag ge upp och det är hunden som får lida för det. Man kan inte hjälpa om den som behöver det inte ställer upp och följer de råd man ger. Det är väl bara att inse att man inte kan hjälpa dom som inte vill lyssna men ändå låtsas som om dom gör som man säger.

Så nu har jag gnällt färdigt för idag.
Ha en underbar dag och var snäll mot era hundar!
Kram

tisdag 11 oktober 2011

Jobb igen.


Godmorgon!

Började skriva ett inlägg om min ålder som inte känns lika gammal inne i huvudet som det jag ser i spegeln men blev så deprimerad att jag raderade det igen. Det måste finnas roligare saker att blogga om. Låt se. Mina hundar. Har jag kanske uttömt ämnet. Nej, det har jag inte. Dom bjuder på saker varje dag som åtminstone i mina ögon är värt att blogga om så det får väl bli så även idag.

Doris har börjat jobba igen efter en veckas semester och dagen till ära hade hon på sig sitt nya fina regntäta och lite varma Hurtatäcke igår och jag hade en gladare och mer sammarbetsvillig vovve med mig. Jag har inte tänkt på att hon faktiskt ligger ute i fyra timmar varje kväll i alla väder och även om hon har päls ( hon inte är någon tjockpälsad golden) så fryser hon så klart när hon blir blöt och vinden på Svågertorp viner om öronen. Hon såg ganska nöjd ut i sitt fina röda täcke och trippade omkring som om hon ville visa upp sig. Lilla gumman! Älskade hund!

Dock var hon inte på sitt bästa humör när en gammal vän kom jätteglad och ville hälsa. Nämligen schappendoes Elza som är hos fodervärd och ska gå kurs hos mig. Elza rusade fram ivrigt viftande på svansen när hon såg Doris. Uppenbarligen glad att se henne men det tyckte inte Doris om. Hon röt till värre än jag någonsin hört. (Hon var kopplad) Elza stackaren backade genast och såg lite ledsen ut för att hennes vän inte ville hälsa. Inte rädd men besviken. Doris åkte in i bilen för att tänka över sitt uppförande och när jag tog ut henne igen var det som om ingenting hade hänt och hon tittade inte ens på Elza. Surpuppa! Elza verkade inte bry sig ett dugg om Doris dåliga humör. Hon jobbade så fint och var hur glad som helst.

Kursstarten gick bra. Trevliga människor och fina hundar. Det bådar gott inför resten av kursstarterna som fortsätter idag med en allmänlydnad och en inkallning/lösträning. Vi är igång igen och det känns hur bra som helst. Jag gör ju det jag älskar mest av allt.

Ha en underbar dag!
Kram

måndag 10 oktober 2011

Domesticering.




Godmorgon!

I senaste numret av Canis finns en artikel som fångade min uppmärksamhet lite extra. Nämligen den om hunden kontra vargen. En varg kan tämjas men aldrig bli domesticerad. Om man tar en varg tidigt kan man tämja den men bara till viss grad. Ungarna den får måste även dom tämjas annars blir dom vilda. Hunden däremot är domesticerad och får valpar som genetiskt har en ökad tolerans för människor och andra djur. Den är domesticerad. Dock är det en ständigt pågående process så att säga att hunden är färdigdomesticerad är inte rätt. Jag hoppas att den aldrig blir det! Låt den få vara den art den är. Vi har redan gjort så många misstag i aveln av våra hundar att det behövs inte fler misstag! Idag har vi hundar som inte kan föda fram sina valpar själv, hundar där hjärnan inte får plats i huvudet med svåra skador som följd, hundar med en massa problem som man borde rätta till genom att bedriva en ansvarsfull avel.

Jag jämför ganska ofta våra hundar med vargen och frågan är om man ska göra det. Jag gör det för jag hävdar fortfarande att det finns en liten varg i alla våra hundar. Hundens grundläggande behov liknar vargens väldigt mycket och därför anser jag att den inte ligger så väldigt långt ifrån sin stamfader vargen.
Om en hund föds ute i det fria tror jag att den kommer att göra precis som vargen i alla lägen. Den kommer att bilda flock med samma sammansätting som vargen, para sig, jaga sin mat, vakta sitt revir, skydda sina ungar osv. Väldigt likt vargen.
Ett exempel på att hunden är lik vargen anser jag att jag har fått kvitto på genom att studera Monicas (Bonizas ägare) valpkullar. Där tikarna i hennes flock hjälps åt att dia valparna! Ett beteende som även vargarna har.
Jag är övertygad om att vi fortfarande kan lära oss mycket om våra hundar genom att studera vargen. Vargen i det fria! Inte vargar som lever i häng! Dom har ett annat beteende än vargen som lever i det fria.
Dom som hävdar att det inte finns varg kvar i våra hundar tror jag är inne på fel spår och där finns en risk att man lägger för mycket mänskligt tänkande vid hanteringen av våra hundar.

Nu hamnade jag där igen. Hunden ska behandlas som en hund och inget annat! Konstigt att jag jämt och ständigt hamnar där. Kanske för att jag så ofta ser och hör detta misstag.
Vi vill så gärna att våra hundar ska vara lika oss i mångt och mycket men vi gör inte hunden någon tjänst genom att sätta våra värderingar som mall för hunden.

Jag själv är oerhört förälskad i vargen som djur och när jag hade förmånen att umgås med dom på väldigt nära håll på Kolmårdens djurpark ökade min kärlek till detta underbara djur till oanade höjder. Att sitta med en varg och känna att detta djur som skulle kunna döda mig på ett ögonblick låter mig vara nära på dess villkor var ett stort ögonblick. Dom fjäskade inte. Dom lät oss vara där enbart för att vi bar oss ordentligt åt enligt deras normer. Så länge jag gjorde rätt fick jag både pussa och klappa men känslan av att det skedde helt på deras villkor gjorde mig väldigt ödmjuk.
Kanske vi skulle visa våra hundar samma respekt. Visst har vi domesticerat hunden men ger vi den den respekt som hunden förtjänar?
Nämligen att låta den vara det djur den är. Domesticerad eller ej!

Ha en underbar dag!
Kram

torsdag 6 oktober 2011

Tid

Godmorgon!

Morgonen är mörkare än vanligt. Regnet hänger i luften. Det blåser en vind som trots att det ser väldigt höstigt ut inte är så kall. Trodde att en mössa skulle vara skön på första morgonrundan men öronen blev väldigt varma direkt så den åkte av igen.

Jag har ledig vecka och den var väldigt planerad sedan länge med allt jag skulle hinna med och här sitter jag nu och har inte bockat av många saker kan jag säga. Allting tar så väldigt mycket längre tid än jag trodde och jag som inte brukar vara tidsoptimist har nog gjort en felkalkyl här.

Jag är en människa som är väldigt organiserad när jag jobbar och innan en ny kursomgång börjar har jag skrivit ut deltagarlistor där jag sen kan pricka av alla. En närvarolista ska också göras denna gången. Det är väldigt retfullt att inte komma ihåg om någon meddelat att dom inte kommer en lektion och då är det bra att ha en lista där man kan notera detta. Kursplaneringen ska gås igenom för alla kurserna. Lite förändringar ska göras på allihop. Även maillistor ska göras. Kvitto ska förskrivas. Skönt att ha det gjort och slippa stå och göra det när alla står där med pengarna i handen. Bokföringen ska även den vara gjord denna veckan.

Jag brukar dessutom städa bilen inför varje omgång. Min bil är full av saker som används på kurserna och det är inte alltid dom hamnar på rätt ställe under kursomgången.
Lägg sedan till allt som behöver göras här hemma och alla ärenden som ska göras både mina egna och mors så blir det inte så mycket tid över till det som verkligen skulle behövas.
Storstädning!!

Hundarna ska ha sitt. Det tummar jag sällan på. Jag vet inte riktigt vad som hänt. Jag brukade förr hinna med sååå mycket mer på en dag än vad jag gör nu. Är det åldern? Går det lite långsammare redan? Så gammal är jag inte!
Det är inte dags för käppen redan. Dagarna går så fort och när kvällen kommer och man sjunker ner i soffan är man så trött trots att man inte hunnit med allt man ska.
Det blev lite gnälligt nu känner jag. Kanske är det så att jag inte är så organiserad som jag tror.
Eller har en liten tidstjuv smugit in i mitt liv och stulit några timmar varje dag?

Ha en underbar dag!
Kram

måndag 3 oktober 2011

Lyckad avslutning.

Godmorgon!

Vaknade till en regnig men mild morgon och är väl en av de få som tycker att det är fint väder. Ingen blåst och temperatur som känns behaglig är fint väder för mig.

Jag somnade med ett leende på läpparna igår. Såg nog ganska fånig ut! Avslutningen på min kurs här hemma var en av de bästa jag haft. Examensövningarna gick ut på att deltagarna skulle se hur deras hundar utvecklats under de här åtta veckorna. Vi gjorde inga nya saker. Gick igenom det vi lärt oss och som en liten knorr på svansen lade jag på extra störning på de övningar som hundarna lärt sig.

Lycka! Hundarna fixade alltihop och matte och husse fick se hur duktiga deras hundar faktiskt blivit. Det var många förvånade och glada leende på ägarna. När dom blev osäkra på om hunden skulle klara det sa jag till dom att lita på sina hundar och sig själva och till min oerhörda glädje funkade det på både hund och ägare. Sååå duktiga!

Här skulle jag lagt upp bilder på detta men se jag var så upptagen av att njuta av deras framgångar så det glömde jag. Här skulle man även kunna säga att jag varit en bra instruktör men det är ju faktiskt så att det är dom som gjort jobbet! Inte jag! Visst har jag försökt att peppa och rättat till när det inte gått så bra men det är ju inte vi instruktörer som gör jobbet. Tränar man mellan lektionerna så blir det så här! Detta har varit en helt underbar grupp som köpt hela konceptet och förstått hur viktigt det är att jobba och lärt sig att se när hunden är redo att jobba och när det är dags för en stund på filten istället. Dom har tagit till sig vikten av att ta hänsyn till hundens dagsform och jag har försökt att verkligen individanpassa träningen. Varje hund måste få jobba på sin nivå. På sina villkor.
Det har vi gjort. Hela kursen. Det har funnits lektioner när det inte gått så bra men ingen har deppat för det. Nya tag när hunden är redo.

Resultatet blev som sagt hur bra som helst. Vi avslutade det hela med fika i mitt uterum med Björns nybakade bullar och hundarna fick umgås på gräsmattan. Stor som liten lekte jättefint och det var en samling mycket trötta och nöjda hundar som packades in i bilarna. Jag gick in och var i ca en timme efteråt som en speedad duracellkanin. Uppe i varv till tusen! Jag ville bara fortsätta och fortsätta...........

Ha en underbar dag!
Kram

söndag 2 oktober 2011

Söndagsfundering.

Godmiddag!

Det är söndag och trots att jag har en avslutning på en kurs ikväll och en del att göra innan dess så tar jag mig lite tid att sitta och fundera.

Många säger till mig att mina hundar har det bäst i världen och jag brukar protestera lite och säga att det är deras vardag så det är inte så upphetsande för dem. Dom springer i skog och mark lösa varje dag. Dom är med mig på mina kurser och får där aktivering (nåja, det hinner vi inte så mycket då) och umgås med andra hundar. Vi tillbringar i stort sett hela dygnet tillsammans och på helgerna åker vi oftast iväg till nya platser med husvagnen. Något som dom älskar. Men. Det är deras vardag. Med lite knorr i ibland.

Vi tränar sällan lydnad. Då menar jag att jag planerar något som vi ska träna på och går ut och gör det. Det är jag väldigt dålig på. Lydnadsträningen sker i vår vardag. Nu sitter jag och funderar lite över vad vi egentligen gör om dagarna.

På promenaden får dom "sitta kvar" när vi ska passera ett stengärde med taggtråd. Inkallning, ja, det gör jag många gånger på varje promenad. "Gå fint!" det gör man när man ska passera något som jag inte vill att dom ska springa fram till. "Gå bakom" sitter fint när man ska passera någon trång passage. "Ögonkontakt" sker varje gång vi ska påbörja någon rolig lek. "Avslappning" tränar vi varje gång jag packar upp min frukost när vi sitter i skogen.

Jag inser nu att jag tränar lydnad väldigt mycket! Man glömmer lätt det man faktiskt gör i vardagen. Det blir ganska mycket när man tänker efter. Dessutom leker jag mycket med mina hundar och det är i mina ögon den bästa lydnadsträningen man kan få.

Då är det ok att dom ligger i små högar just nu och man kan då tycka att dom har "tråkigt". Det har dom inte! Dom vilar upp sig för den ständigt pågående lydnadsträningen som vi gör. Varje dag! Tänk vad man kan komma på när man sitter och funderar. Det är nog inte så illa i alla fall.

Ha en underbar dag!