Han är lycklig!

Godmorgon!

Mannen kom hem från Schweiz igår och jag fick rapport om hur sonen har det där nere. Det är svårt att få till det att vi båda ska kunna åka men senare i höst ska det ske. På något vis för jag saknar honom så. Min pojke.

Med blandade känslor konstaterar jag att han har det superbra där med sin underbara tjej. Jag vill ha hem honom igen men jag vill ju också att han ska vara lycklig. Min lille pojk som hatade tyskan i skolan talar nu tyska till vardags och klarar sig hur bra som helst utan mamma.

Vi har bara våra barn till låns. Om jag kunde vrida tillbaka tiden skulle jag strunta mer i alla måsten och njuta mer av dom. Jag hatade att höra detta från alla som hade äldre barn när våra var små. Dessa "Bara vänta ska du få se. Det går så fort" kommentarer. Allt medan jag kämpade med allt som det innebär att ha tre relativt små barn. Det är bara tre år mellan dom. Vilket innebar att när yngste sonen föddes så var det en nyfödd, en treåring och en sexåring. Då har man fullt upp. Jag ska inte säga att man inte hann göra en massa roliga saker men eftersom jag är en person som alltid oroar mig så ägnade jag alldeles för mycket tid till det.

Jag har världens bästa barn! Jag hoppas alla föräldrar känner så. Jag gör det verkligen! Jag är så omåttligt stolt över de personer dom blivit som vuxna. Mitt hjärta svämmar över när jag tänker på dessa tre som landat så bra i vuxenvärlden. Visst finns det problem. Man går inte problemlös genom livet. Men jag kan ärligen säga att det inte har varit svårt att vara mamma till dessa tre. Varken när dom var små, genom tonårstiden och nu som vuxna.

Nu måste jag vänja mig vid tanken att en av dom ska bo så långt ifrån mig. Det är svårt. Det är verkligen svårt. Men. Han är lycklig. Det är det enda som betyder något.

Ha en underbar dag!
Kram

Pälsproblem

Godmorgon!

Päls. Överallt. Små vita hårstrå. Flygande överallt. Vad i jösse namn är det frågan om?
Min lilla Alma är mindre än hon brukar. Hon tappar sin underull. I massor. I stora tovor. Det är inte den normala fällningen det är frågan om.

Jag slår i alla mina böcker och söker på internet för att hitta någon förklaring. Hon får mycket bra foder som hon ätit länge och alltid mått bra av. Hon får laxolja på maten varje dag.

Parasiter eller hudåkommor. Nix! Det tror jag inte det är frågan om. Huden är rosa och fin. Inget att hämta där. Hon är pigg och glad som vanligt. Hon tappar bara sin päls. I massor.

Jag är väldigt noga med mina vovvar. Dom ska alltid må bra. Gör dom inte det så gör jag allt jag kan för att dom ska göra det. Nu mår inte Alma dåligt men om pälsen inte är bra då är det något som inte stämmer och då ska det utredas. En dålig päls är ett tecken på att något är i olag. Det är bara frågan om vad? Någon som läser min blogg som har några ideér? Dom är i så fall välkomna.

Jag fortsätter mitt detektivarbete och kommer inte att sluta förrän jag har en förklaring.

Ha en underbar dag!
Kram

Jag erkänner.

Godmorgon!

Eller god sömnig morgon kanske jag skulle säga. Tänk att det ska vara så svårt att sova när mannen inte är hemma.
Jag erkänner. Jag är mörkrädd när jag är ensam hemma! Gamla människan! Bor man på landet är risken att något skulle hända ganska liten men oj vad jag kan inbilla mig saker när jag är ensam.
Det är allt ifrån att någon ser att mannens bil inte är hemma och passa på att bryta sig in för att jag är ensam till att huset ska brinna ner. Herregud. Så löjligt.
Här passerar inte så många människor per dygn. Jag ser saker utanför fönsterna som inte finns. Skulle hundarna skälla till så får jag skrämselhicka. Nattrundan med dom är väldigt snabb. Det är beckmörkt här och i pannlampans sken kan vad som helst bli otäckt.

Huset badar i ljus hela natten. Om någon mot all förmodan skulle passera så tror dom nog att vi har fest hela natten. Hihi!
Därför ser jag aldrig skräckfilmer. Scenerna skulle förmodligen dansa framför mina ögon hela nätterna när jag är ensam och jag skulle leta både våldtäktsmän och galna mördare bakom alla dörrar i huset.

Det ligger lite verklighetsbakgrund bakom detta. Jag har alltid varit mörkrädd men efter att jag blev rånad och nedslagen på min arbetsplats för många år sedan av en rånare som gömde sig på lagret och rusade fram efter stängningsdags och hotade och slog så har det blivit värre. Det har aldrig riktigt gått över den känslan som jag upplevde då.
Inget jag tänker på vardagligdags men när jag är ensam och det är mörkt då kryper den in under skinnet.

Jag har ju mina älskade hundar hos mig så jag är ju inte ensam och jag är säker på att dom skulle skydda mig om något skulle hända. Doris har visat prov på detta ett par gånger faktiskt. När någon kommer i dörren och hon inte är beredd så är hon inte nådig kan jag säga. Hon låter som om hon skulle äta upp den som kommer. Så fort hon känner igen den som står där blir hon så klart bara superglad men jag är inte säker på att hon skulle släppa in någon hon inte känner.

Visst unnar jag mannen att vara nere i Schweiz och hälsa på sonen men han får gärna komma hem snart igen och vara den trygghet som han är för mig.
Nu ska jag ta en kopp kaffe så jag vaknar och sen ska jag hålla igång hela dagen så jag är supertrött ikväll och sover som en stock. Så blir det nog inte men man kan ju alltid hoppas.

Ha en underbar dag!
Kram

Godaste vovven på jorden!

Godmorgon!

Jaha, då var vi tillbaka på ruta ett igen. En räv som dök upp en cm från nosen på Doris väckte den jakt som vi tränat så hårt för att få bort. Nåja, borta är den inte men det har varit väldigt mycket bättre.

Jag tror att man måste acceptera hundens egenskaper och personlighet. En jakthund är alltid en jakthund. En vallhund är alltid en vallhund. Men. Man kan få kontroll på det genom att aktivera hunden på ett sätt som tillfredställer de behov hunden har.

Om man låter bli att kasta bollar med en jakthund som väcker själva jakten och i stället låter hunden leta och spåra bollen så lindar man in behovet hunden har. Hunden blir nöjd och trött av att spåra istället för att jaga.
Om man dessutom lär hunden att skvallra när den hittar ett spår i skogen istället för att springa iväg efter djuret som lämnat sin goda doft. Ja, då har man fått kontroll på det.

Låter enkelt va? Ja, själva träningen är inte så svår men man måste träna det mycket! Ofta!
Har jag då gjort det tillräckligt? Uppenbarligen inte!
Det har både räven, kon och ekorren fått erfara!

Jag suckar tungt och gömmer mig bakom att "Doris har så mycket jakt i sig så det kan jag nog aldrig få riktigt kontroll över."
Det är nog till viss del sant men det är klart att det hade gått att göra något åt. Om jag inte varit lite lat. Tagit mig tid.
Samtidigt accepterar jag att Doris har den personligheten hon har och att hon inte kan vara lös på vissa ställen eller rättare sagt att jag måste ha radarsyn när vi är i skog och mark.
Hon är ändå tillsammans med mina andra två den godaste vovve som finns på denna jord!

Ha en underbar dag!
Kram

Nu är jag redo!

Godmorgon!

Tänk så bra vissa saker kan bli trots att man innan känt en liten motvilja inför det. Jag skulle inte jobba på söndagar denna omgången. Det hade jag bestämt. Helgerna är lite heliga här hemma.
Nu blev det så ändå och så himla bra det blev.
Gårdagens första lektion på en vardagslydnad blev bara mysig och trevlig så nu ska det bli roligt att jobba söndagar istället.

Att det sen är här hemma också gör ju egentligen saken bara bättre. Ingen körtid som annars är en timme innan jag är hemma.

Deltagarnas behov är blandade och det gör att jag får jobba som tusan för att hinna med alla. Hur kul som helst. En hund behöver bygga självförtroende och en annan är valpig till tusen. Jag får anpassa övningarna med väldigt stor variation. Trots att jag bara hade en lektion så var jag väldigt trött när jag slängde mig i soffan efter att ha skickat ut planering till deltagarna. Som vanligt hade min bättre hälft satt fram en kopp te med en god macka till.

Doris, som brukar vara lite knasig när vi jobbar här hemma, skötte sig med bravur och var perfekt under lektionen. Det är inte så lätt att ligga på filten och vänta på att visa övningarna när man är på hemmaplan men hon gick in i sin yrkesroll som hon gör i Malmö och var hur duktig som helst. Matte stolt!

Ja, rent allmänt så är jag så oerhört nöjd med alla kurser som nu startat allihop. En härlig samling trevliga människor och hundar som jag ska ha så roligt tillsammans med i åtta veckor medan hösten brer ut sig mer och mer.

Jag älskar höst! Ja, jag gör faktiskt det. Färgerna, luften, den lite kyliga morgonluften som biter lite i kinden. Vi kan väl hoppas att vi får lite mer sommar innan hösten tar vid men jag deppar inte om den är kommen redan nu. Jag är redo!

Ha en underbar dag!
Kram

Taggad!

Godmorgon!

Då var kurserna igång igen. Vilket härligt gäng jag lyckats få ihop på min miljö/lydnadskurs. I stort sett bara "gamla" kursdeltagare som är hur trevliga som helst. Redan på första lektionen fick vi hundarna ganska lugna på filtarna och promenaden gick över förväntan. Det verkar vara en skön sammansättning av hundar och jag har stora förhoppningar att vi kommer att nå målet med kursen. Nämligen att hundarna kan jobba med den stora störning vi kommer att servera och framför allt att dom kan koppla av på sin filt oavsett var vi är och vad som händer omkring. Vi kommer att ha så kul åtta veckor framåt. Det är jag säker på.

Doris verkar trivas med att börja jobba igen. Lite gladare än innan vi gick på semester. Om bara höstvädret håller sig i skinnet så kommer det att bli en bra höst.

Jag känner mig väldigt taggad denna omgången så deltagarna får se upp. Jag kommer att köra hårt med dom! Hihi!

Ha en underbar dag!
Kram

Vardag igen.

Godmorgon!

Efter en helt underbar semester är det dags att ta nya tag igen. Det är helt ok. Semester i husvagn tillsammans med hundarna var precis lika perfekt som jag trodde att det skulle vara! I Värmland med alla sina sjöar där vi campade precis vid sjökanten kunde hundarna ta en simtur lite när dom tyckte det passade och det gjorde det ofta! Allt medan vi satt och drack ett gott glas vin och bara njööööt av det underbara landskapet. Vädret har varit perfekt. Sol och väldigt varmt så baden var nödvändiga.

Husvagnen som är döpt till Skumpaberta (motorcykeln heter Bullaberta) skötte sig utmärkt. Vi sov som stockar i våra sköna sängar och allting har varit så perfekt att vi inte ville åka hem!

Men allt har ett slut och nu är det dags att ta tag i de nya kurser som börjar idag. Eftersom jag älskar mitt jobb så känns det inte så svårt att göra det. Många, många av mina trogna deltagare kommer tillbaka så vi ska ha så roligt så. Jag är redo. Allt är förberett in i minsta detalj så nu kör vi!

Doris som lagt till sig med lite semesterbeteende får väl ha en liten inkörstid men det ska nog gå bra. Hon tror numera att livet består av långa promenader på nya ställen varje dag och simträning i det oändliga. När vi kom hem från semestern och hade varit ute på promenad gick dom inte till dörren som dom brukar utan till husvagnen och såg väldigt besvikna ut när vi inte skulle bo där så dom har verkligen trivts. Vi har levt väldigt nära varandra dessa veckor och det märks att dom tycker det är livet på en pinne. Att dom har fått åka bil länge emellanåt verkar inte ha stört dom det minsta. Lika glada som vanligt har dom varit. Mina godingar!

Det blir säkert lite helgrundor med husvagnen hela hösten misstänker jag. Tänk att sitta utanför husvagnen insvept i en filt och dricka varm choklad och titta på alla höstfärgerna i naturen. Jäpp, det blir nog många korta resor till innan vinterförvaringen.

Nu tar vi tag i träningen igen efter dessa lata veckor. Häng med!

Ha en underbar dag!
Kram