Längtan!

Godmorgon!

Nu är det bara några dagar kvar innan jag får krama om min pojke. Nej, han är inte en pojke längre men för mig är han fortfarande min lille gosse. På fredag åker vi ner till Bern i Schweiz för en helg tillsammans med honom och hans sambo. Vi ska fira hand födelsedag, åka upp i Alperna, äta god mat och prata och prata.

Jag är stolt över min pojke. Han som vågade ta steget rakt ut i det okända för kärlekens skull. Vågade lämna det trygga fasta jobbet här hemma för att slå sig fram på en arbetsmarknad i ett land där han inte till fullo behärskade språket. Såg till att han lärde sig ta sig fram genom språkkurser och intensivstuderande av en tyska som inte liknar den han lärt sig i skolan. Hamnade på ett fint jobb på ett läkemedelsföretag och sitter idag och har världen som sitt arbetsfält. Växlar mellan tyska och engelska. Allt detta inom loppet av mindre än ett år.

Vid sin sida har han sin stora kärlek. En träff på en semester i Thailand blev starten för ett distansförhållande där dom for fram och tillbaka mellan Schweiz och Sverige under en tid. Jag tror inte att dom någonsin tvivlade på om dom skulle leva tillsammans. Frågan var bara var och hur. Det löste dom. Inte till det som jag hade önskat men huvudsaken är att dom är lyckliga! Att jag sen får sitta här i Sverige och längta efter dom då och då är en bisak.

Nu får jag ju åka ner till Schweiz lite då och då och hälsa på. Det är inte fy skam. Om jag bara hade sluppit flyga. Det är inte naturligt att hänga där uppe bland molnen och se berg och hav under sig. Hade det varit meningen att vi skulle kunna flyga hade vi fått vingar!  Jag har flugit många gånger men jag vänjer mig aldrig. Det tar för lång tid att åka tåg om man bara ska vara där en långhelg så det är bara att bita ihop och sätta sig i den där plåtburken på fredag.

Jag ska till Bern. Jag ska krama livet ur min älskade pojke. Det blir en bra vecka.

Ha en underbar dag!
Kram