Man har då lärt hunden att det är så man ska göra. Bor man i stan blir det många såna möten på promenaden, Förutom den stress det blir för hunden så är det ganska jobbigt för mig. Om man istället gör så här:
De flesta hundar ska man inte bry sig om och om man någon gång får hälsa så blir det på mina villkor. Man ska be om lov innan man går fram. Har man en massa kommando på detta så lär inte hunden hejda sig när den är lös och jag inte är i dess omedelbara närhet. Men om man istället lär in att hunden ska kolla med mig innan den går fram får man en hund som hejdar sig och kollar läget med mig innan den går fram till den andra hunden. Låter väl praktiskt och bra? Är det svårt?
Nej, inte själva tekniken men man måste träna det mycket precis som allt annat.
Så här: Stå en bit ifrån varandra med hundarna i koppel och vänta tyst på att hundarna är lugna. När den tittar upp mot mig får den ett "varsågod"att gå fram. Man får hälsa, nosa av men inte busa. Det gör man inte i koppel. Mina hundar får aldrig hälsa i koppel alls. Det gör att dom inte har någon förväntan på andra hundar så länge dom är kopplade. Medan man lär dom att be om lov måste man så klart ha dom i koppel.
Här använder man inga kommando. Man väntar tyst på att hunden ska titta upp mot mig.
Detta tränar man i två steg. Lär hunden att skvallra när den ser en annan hund. Även när den är lös. Klickerträning! Klicka varje gång hunden ser en annan hund. Belöna. Om man tålmodigt tränar detta kommer hunden så småningom att "skvallra" varje gång den ser annan hund och jag ska säga "varsågod" om jag tycker att det är ok att hälsa. Annars går vi bara vidare och får ett lugnt möte. Hunden går inte fram för den fick inget "varsågod". Detta kommer att funka även när hunden är lös. Praktiskt!
Det är bara en hake med detta. Man måste träna mycket och länge. Det är ofta där det brister. Tekniken funkar men det tar (som allting annat) tid att få det att funka i alla läge. Träna!
Ha en underbara dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar