Tydlig eller flummig?

Godmorgon!

Nu funderar jag igen. På saker som handlar om hundträning så klart. Eller inte själva träningen egentligen utan mer om ren fostran. Nej, jag skiljer egentligen inte på detta och nu finns det en risk att jag blir lite flummig. I så fall ber jag om ursäkt och ska försöka förklara vad jag menar så ingen nu tror att jag bytt sida och blivit instruktören from hell.

Titt som tätt kommer deltagare till mig och är irriterade på saker som hunden gör där det till synes bara verkar som om hunden "bär sig åt". I våra ögon är det så men inte i hundens. Det finns alltid en anledning till en hunds beteende och det är viktigt att komma ihåg att det inte är fel i hundens ögon. Men. Om jag har en hund som t ex skäller som en tok eller hoppar som en galning på mig anser jag att man för stunden bara ska få stopp på det! Nu! Här tror jag inte på att nonchalera bort det. Inte just i det ögonblicket. Om hunden får hålla på talar jag också om för hunden att det är ok om jag inte gör något. Det är här jag blir lite "hård". Jag tar tag i hunden och bryter beteendet med en snabb tillrättavisning och belönar inte så mycket för att den slutar. Det är väldigt lätt att hunden kedjar beteende då och "bär sig åt" för att sedan sluta och få belöning. Det vill jag inte ha.
I den stund detta sker handlar det inte om inlärning. Jag får bara stopp på beteendet. Om detta är hårt så är jag hård.

I det ögonblicket bryr jag mig inte så mycket om varför hunden gör det den gör. Jag är mycket medveten om att hunden inte lär sig någonting. Jag är mycket noga med att läsa av min hund och slutar omedelbart när hunden visar signaler för undergivenhet. Slickar sig om munnen, skakar sig eller vänder bort huvudet och så vidare. Detta har ingenting med dominans från min sida att göra. Jag bara tar kontroll på situationen.

Nu finns det så klart en massa saker att ta hänsyn till här. Varför bär sig hunden åt? Givetvis måste jag jobba med anledningen till hundens beteende men det är en sak för sig. En viktig sådan men jag talar just nu bara om att bryta ett beteende för stunden. Jag gör inte hunden en tjänst om jag inte tar kontroll över situationen. Inte mig själv heller. Risken är väldigt stor att jag blir mer och mer irriterad och tar i mycket hårdare än jag tänkt om jag låter det pågå istället för att snabbt bryta det medan jag tänker klart. Alla vet att om man retar sig länge på något reagerar man till slut orationellt när hjärnan exploderar av irritation. Dessutom finns det en liten chans att hunden faktiskt lär sig något om jag kan bryta beteendet tillräckligt tidigt. Ju längre hunden får hålla på desto mindre lär den sig av min tillrättavisning. Om något.

För att komma till kärnan innan jag trasslar in mig för mycket i mitt "flum" så är det viktigt att påpeka att man måste jobba med anledningen till hundens "felaktiga" beteende helt utanför det jag nyss nämnt. Där hör tillrättavisningar inte hemma. Man måste ta reda på varför och jobba för att förändra hundens inställning. Det jag vill ha fram är att det är ok att bryta beteendet med en tillrättavisning även om man som i mitt fall jobbar med positiva metoder. Jag kan garantera att mina hundar inte tar någon skada av att jag är tydlig när dom gör saker som jag inte vill ha. Jag har en bra relation med dom och därför kan jag också tala om för dom att vissa saker gör vi bara inte. Jag behöver sällan ta i dom det räcker med en hård blick eller ett "morr" från min sida för att dom ska förstå att jag är missnöjd med deras beteende. Det är inte att vara hård. Det är att vara tydlig.

Återigen. Detta har inget med inlärning att göra. Det är en helt annan sak. Där finns det bara positiva saker  med i spelet. Är det ett problem vi ska jobba med eller ren inlärning av ett moment spelar ingen roll. All inlärning ska ske på hundens villkor men bryta ett oönskat beteende anser jag att man kan göra även om man som jag jobbar med positiv inlärning.

Hoppas det inte blev för flummigt det här. I min hjärna är det klart som korvspad.

Ha en underbar dag!
Kram