Godmorgon!
Det skrivna ordet. Kan lätt missförstås.Svårt att nyansera. Skriver man med stora bokstäver skriker man. Ett utropstecken för mycket kan förändra hela innehållet. Ett litet ord på fel ställe.....
Jag har en lite tveksam inställning till Facebook och bloggande idag. Saker som skrivs där kan på ett ögonblick förändra ett liv. Mobbing ligger väldigt nära. Mellan vuxna människor. En diskussion som borde tas mellan parterna själva blir allmän egendom när den bedrivs på fb och kommenteras av människor som inte egentligen vet vad det handlar om. Det är ena sidan. Å andra sidan kan man på samma fb få stöd och kärlek från de som vill en väl. Man kan sprida ett budskap till många som leder till positiva saker.
Jag väger mina ord med stor försiktighet för att inte sätta igång någonting just nu känner jag och det vill jag inte göra. När jag bloggar vill jag ha friheten att låta mina ord och åsikter flöda fritt. Det är enligt min åsikt själva meningen med att blogga. Hämningslöst tar jag mig friheten att skriva precis det jag känner i precis det ögonblicket. Jag håller mig ifrån religion och politik för det mesta men det beror inte på varken feghet eller något annat. Vissa saker vill jag bara oftast inte ventilera här.
Jag har valt att röja min identitet och göra bloggen "offentlig" och det är för att jag varken skäms eller bryr mig om vad man tycker om det jag skriver och då måste man kanske bli lite hårdhudad och tåla om någon gör sina påhopp i kommentarerna. Jag är förskonad från detta men är beredd på att det kan hända.
Jag är hundinstruktör och skriver ofta om mina problem jag har med mina hundar. Det kanske jag inte skulle göra. Jag kanske borde måla upp en bild över hur duktig jag är som instruktör och hur perfekta mina hundar är men då ljuger jag ju! Jag har mina problem precis som alla andra hundägare. Jag kanske bara har lite mer kunskap över hur jag ska lösa dom. Är det inte då bra att jag skriver om det här? Jag kanske kan hjälpa andra som har samma problem med sina hundar!
En god vän gjorde detta och helvetet brakade löst. Hennes goda intentioner vändes till något fruktansvärt och allt blev så fel. Missförstånden haglade och lämnade henne som en blöt fläck på golvet. Detta gör mig så ledsen. Jag vet ingen som tar så väl hand om sina hundar. Som gör allt för att dom ska må bra. Som tar sin uppfödning på så stort allvar. Som reser land och rike runt för att hitta bra avelshanar till sina tikar. Som är superfokuserad på den mentala biten i sin uppfödning.
Som i åtta veckor lever med sina valpar på ett sätt som gör att hon kan lämna ifrån sig valpar som har fått provat på det mesta och har de bästa förutsättningar när dom kommer till sina familjer.
Jag är "gammal i gamet" och har sett många uppfödare genom åren och jag kan säga att jag aldrig mött någon som är bättre på det hon gör.
Trots detta, eller kanske på grund av, finns det folk därute som vill henne illa och använder alla medel och kanaler för att göra henne illa. Varför? Är det avundsjuka? Har man en annan åsikt om hur aveln ska bedrivas? Helt ok men herregud, låt henne göra som hon vill. Resultatet blir ju bevisligen hur bra som helst. Här passar en fras väldigt bra in: sköt du ditt så sköter jag mitt!
Vi ska kunna skriva vad vi vill på facebook och i våra bloggar. Vi får vara beredda på att man i kommentarerna ibland inte håller med om det vi skriver. Min etiska gräns för vad man får säga till en annan människa, i skrift eller i tal, kanske inte stämmer överens med vad någon annan tycker men när det övergår till ren mobbing och svartmålning kan nog de flesta normalt funtade människor hålla med om att gränsen har överskridits. En liten tanke på vad det kan ställa till med för mottagaren kanske hade varit på sin plats. Om inte intentionen är att skada personen i fråga. Då verkar fältet vara fritt på hur man får bära sig åt. Detta gör mig mycket ledsen men kommer inte att hindra mig från att fortsätta skriva precis vad jag vill. Det hoppas jag min vän också fortsätter med. Vi är många som vill fortsätta läsa hennes blogg och uppskattar hennes ärlighet.
Jag brukar sällan läsa igenom det jag skriver för att inte frestas att rätta till saker för att det kanske kan missförstås. Det tänker jag inte göra idag heller. Jag skriver från hjärtat och det tänker jag fortsätta med.
Ha en underbar dag!
Kram
2 kommentarer:
Kombinationen mellan att kunna lägga ut hela sitt liv och öppna sitt hjärta offentligt, som man ju faktiskt gör när man skriver något på Internet, och möjligheten för människor att vara anonyma i sina kommentarer lockar i bland fram de mest obehagliga egenskaperna hos människor. Alla har väl läst en forumtråd eller två som har spårat ur och blivit påhopp på en så småaktig nivå att det är en hel våning under sandlådan.
Om man skriver om sitt liv på nätet måste man inse att vem som helst där ute i världen kan läsa, och det finns många människor där ute som själva mår så dåligt och är så missnöjda med sig själva och sina liv att de känner sig manade att vräka sina giftiga tankar över andra.
Jag antar att det enda sättet att bemöta detta på är att stå över det. Veta vem man är, att man gör de bästa valen man kan för sig själv och sin omgivning utifrån de förutsättningar man har och vara trygg i det. Inget provocerar "hatare" mer än lyckliga människor.
Tack underbara kära vän! Tusen tack... Jag är så rörd att jag inte vet vad jag ska skriva.... Tack...
Skicka en kommentar